BACKGROUND: People experiencing homelessness are at increased risk of violence and abuse, however, there is insufficient knowledge about rates of inquiry or readiness of healthcare professionals to address violence and abuse among this population. This study aimed to explore healthcare professionals' experiences and perceptions of asking about violence and abuse among patients experiencing homelessness.

METHODS: This study used a qualitative, interpretive, and exploratory design. We performed focus group discussions with healthcare professionals (n = 22) working at an integrative healthcare unit for people experiencing homelessness. Data were analysed using reflexive thematic analysis, following Braun and Clarke's six-phase approach. Findings are reported according to the Consolidated Criteria for Reporting Qualitative Research (COREQ) checklist.

RESULTS: The overarching theme of the analysis is that addressing violence and abuse is at risk of "falling through the cracks". The theme is supported by three sub-themes: Hesitance to address violence and abuse, The complex dynamics of violence and abuse in homelessness, and Challenges in addressing violence and abuse amidst competing priorities and collaborative efforts. The normalisation of violence and abuse within the context of homelessness perpetuates a "cycle" where the severity and urgency of addressing violence and abuse are overlooked or minimised, hindering effective interventions. Moreover, healthcare professionals themselves may inadvertently contribute to this normalisation. The hesitance expressed by healthcare professionals in addressing the issue further reinforces the prevailing belief that violence and abuse are inherent aspects of homelessness. This normalisation within the healthcare system adds another layer of complexity to addressing these issues effectively.

CONCLUSIONS: The findings underscore the need for targeted interventions and coordinated efforts that not only address the immediate physical needs of people experiencing homelessness but also challenge and reshape the normalised perceptions surrounding violence and abuse. By prioritising awareness, education, and supportive interventions, we can begin to "break the cycle" and provide a safer environment where violence and abuse are not accepted or overlooked.

Genom idrottsrörelsens verksamhet förväntas ett brett spektrum av mervärden, utöver enbart idrottslig utveckling och sportsliga framgångar. Främjandet av fysisk aktivitet, samhörighet, meningsfull fritidssysselsättning, social inkludering, integration, demokratisk fostran och brottförebyggande arbete bidrar till att motivera statlig och kommunal finansiering. I det implicita kontraktet mellan staten och idrottsrörelsen ingår även en aktiv strävan att vara öppen och tillgänglig för alla. Engagemanget för breddat deltagande utspelar sig i hög grad inom lokala medlemsbaserade föreningar, där ideella ledare står inför komplexa utmaningar. Ledaren har en nyckelroll, navigerar genom behov och förväntningar från utövare, föräldrar, styrelser och stat där egna förmågor och resurser blir avgörande. För att underlätta för den ideella lokala ledaren behövs olika former av stödstrukturer som behöver synliggöras tillsammans med ledarnas förutsättningar och bidrag till idrottsrörelsen.

AIM: To explore the experiences of family members of adult persons with type 1 diabetes concerning both the approach of healthcare professionals and feelings of alienation in encounters with professional diabetes care.

METHODS: A cross-sectional explorative quantitative and qualitative design. The Family Involvement and Alienation Questionnaire-Revised (FIAQ-R), including an open-ended question, was answered by 37 family members of adult persons with type 1 diabetes. Analyses included descriptive statistics and qualitative analysis. The study has received ethical approval.

RESULTS: Family members rated the approach of the healthcare professionals as being somewhat positive and considered that the approach towards them is important. They only felt partially alienated from the professional care. Qualitative data revealed that the family members often lacked direct access to the professional care and that their involvement was dependent on their relationship with the person with diabetes. Findings highlighted that the family members' wish to be involved in the care was sometimes unanswered.

CONCLUSION: Based on the findings, it is reasonable to stress the importance of considering family members' perspectives and involving them in diabetes care to improve overall patient support.

Given the fact that women in homelessness face considerable health inequities, the question of how digitalization can be understood in relation to social rights and right to health surfaces. The objective of this qualitative interview study was to explore the use of mobile phones and internet for women experiencing homelessness. Women (n = 26) shared experiences of healthcare access by using a mobile phone or internet. Data were analyzed using NVivo software. The results are presented in two themes: Conditions and circumstances of having a mobile phone; and Structural and intrapersonal challenges affecting social rights. The results show that digitalization actively influenced everyday life for women experiencing homelessness. Whether women wanted it to or not, digitalization presents a line of demarcation for participation and inclusion or exclusion, in health- and social-care services.

People in homelessness face significant health inequities, with tri-morbidity, exposure to violence, substance use- and post-traumatic stress disorder. The aim of this scoping review was to describe treatments for trauma-related conditions for persons in homelessness. Systematic searches were performed in three databases: PubMed, PsycInfo and Scopus, guided by the PRISMA checklist. Nine studies fulfilled the criteria and were included in the review. Results show no randomized studies specifically focusing on treatment of trauma-related conditions for people in homelessness. Studies described interventions or programs that focused on consolidating and developing participants’ own strengths and skills to better navigate life with the challenges of homelessness, trauma, and PTSD. Treatment of trauma-related conditions may have positive effects for people in homelessness, as for others. Multimodal treatments, developing personal strengths and skills for people in homelessness, show potential to decrease trauma symptoms, however, more robust studies are needed for inferences and recommendations. 

Det övergripande syftet för projektet är att öka möjligheten för våldsutsatta kvinnor i hemlöshet att kunna erbjudas traumavård vilket förutsätter att våldet identifieras och fungerande samverkan inom och mellan ett antal välfärdsinstitutioner. För kvinnor är våld både en orsak till, och en konsekvens av hemlöshet, där kvinnan sällan erbjuds traumavård och behandling pga. drogmissbruk, samsjuklighet och avsaknad av stabila levnadsförhållanden. Att kvinnan lämnas ensam att hantera sina trauman bidrar till psykisk och fysisk ohälsa, ökad droganvändning och begränsade möjligheter att ta sig ur hemlösheten. Fungerande samverkan mellan och inom socialtjänsten – samt med hälso-och sjukvården är avgörande för att kvinnas komplexa behov ska tillgodoses och för att våldet inte ska förbises eller normaliseras.

Strukturella, organisatoriska och individuella hinder för samverkan utmanar en fungerande samordning där kvinnas möjlighet och förmåga att vara delaktig och beslutskompetent är begränsad. Krav på hälsosjukvård och socialtjänstpersonal att skapa förutsättningar för delaktig är omfattande men svåruppnåeliga. Kvinnor i hemlöshet har länge betraktats som passiva, beroendet av andras agerande, stöd och omsorg dära utonomi, värdighet eller integritet är hotad. Utan att förbise denna utsatthet behöver kvinnan även ses som aktiv, kompetenta och ansvarstagande med möjlighet att påverka sin situation. Planerat projekt har en explorativ och samskapande design där våldsutsatta kvinnor i hemlöshet och olika personalkategorier medverkar i forskningsprocessen. Data utgörs främst av kvalitativt material. Ingående studier belyser både professions- och brukar/patientperspektiv och rör identifiering av våldsutsatthet, samspel och handlingsutrymme vid samordnad individuell plan samt utveckling av intervention för ökad samverkan.

Syftet är att ge en inblick i hur flickor som inte deltar i organiserad idrott resonerar om fysisk aktivitet. Studien designades med fokusgrupper bland 18 flickor i åldrarna 9-12 år, 8 av dem följdes också upp tre år senare. I intervjuerna användes fotografier tagna av flickorna själva för att stimulera till erfarenhetsutbyte. Resultaten ger inblick i hur olika strukturella skillnader upplevs, hanteras och påverkar flickornas fysiska aktivitet. Flickorna är väl medvetna om samhällets förväntningar, men bland de som inte började tidigt med idrott blir det svårare ju äldre de blir. Det saknas fungerande utlopp för fysisk aktivitet efter barnaårens lekande. Varken skolans idrott, det egna promenerandet med kompisar eller olika mer tillfälliga aktiviteter med familjen räcker för att nå de högt satta målen för fysisk aktivitet.

The aim of this study is to provide an insight into how girls who do not participate in organized sports reason about physical activity. The study was designed with focus groups among 18 girls aged 9-12 years, 8 of them were followed up three years later. In the interviews, the girls’ own photographs were important to stimulate exchange of experiences. The results provide insight into how structural differences was experienced and handled by the girls and affect their physical activity. There is a lack of functioning outlets for physical activity following the more childish playing. The girls are aware of society’s expectations, but among those who did not start early with sports, it becomes more difficult the older they get. Neither the school’s sports, their own walking with friends, nor various more temporary activities with the family are enough to achieve the high goals for physical activity.

Personer som lever i hemlöshet är sjukare, både fysiskt och psykiskt och har kortare livslängd än genomsnittsbefolkningen, ändå söker denna patientgrupp vård i mindre utsträckning än andra. Ofta har personen komplexa behov som kräver insatser från hälso-sjukvården samt socialtjänsten. Problem med ohälsa till följd av missbruk, trauma, våldsutsatthet i kombination med avsaknad av fast bostad gör personer i hemlöshet särskilt sårbara och samverkan mellan olika aktörer avgörande för att säkerställa adekvata åtgärder.

Även om fysisk aktivitet är viktigt för alla barns hälsa så är flickor mindre fysiskt aktiva än pojkar och minst fysiskt aktiva är flickor med utländsk bakgrund. Fysisk aktivitet har kommit att bli något exklusivt med krav på medlemskap, transportmöjligheter, sker i organiserad form, på givna platser och tider.

Vi har valt att lyssna och ge en röst till flickor som sällan hörs i diskussioner kring barn och fysisk aktivitet – flickor som inte deltar i idrottsrörelsen.

I en photo-voice studie har åtta flickor i åldern 12-15 år träffats åtta gånger över en period om sju månader. Flickorna har tagit foton, analyserat dessa gemensamt och kollektivt bestämt nya teman att fördjupa vid kommande träffar. Fokusområden har varit fysisk aktivitet, fritid och hälsa. Som en del av metoden ingår att kommunicera med omgivande samhälle, vilket gjordes genom en publik fotoutställning där flickorna, förutom att visa sina foton med citat även hade möjlighet att ställa frågor till beslutsfattare inom politiken, skolan och civilsamhället. Utställningen gavs uppmärksamhet i både radio och tidningar.

Resultat från studien var flickornas tvekan till rimligheten att nå Världshälsoorganisationens (WHO) mål om en timmes fysisk aktivitet per dag. Generellt uppfattades pojkar som mer fysiskt aktiva än flickor, på fritiden, på raster och i skolidrotten. Flickorna ansåg därför att utökad tid för skolämnet idrott och hälsa främst skulle gagna de som redan var idrottsaktiva. De själva kände sig mest i vägen för de mer tävlingsinrikade eleverna, ofta pojkar. Ett annat hinder för att ökad skolidrott skulle möjliggöra för mer fysisk aktivitet var flickornas motstånd till att riskera att bli svettig under skoltid vilket ansågs jobbigt främst på grund av motståndet mot att duscha i skolan.

Helst önskade flickorna att vara fysiskt aktiva med sina familjer och att då få spendera tid tillsammans med dem. Samtidigt konstaterades att detta främst kunde ske vid vissa enstaka tillfällen och inte med den regelbundenhet som skulle krävas för att nå WHO:s mål om fysisk aktivitet. En slutsats från studien är att när fysisk aktivitet likställs med idrottsdeltagande så försvårar det för grupper som av olika skäl inte vill, kan eller får delta i den organiserad idrott att nå den mängd fysiska aktivitet som är viktig som en del av hälsofrämjande vanor. Detta får konsekvenser för möjligheten till jämlik hälsa då vi generellt har kommit att bli allt mer stillasittande vilket möjliggöras av en digital livsstil. Fysisk aktivitet blir således ett aktivt val, något som måste prioriteras i konkurrens med andra intressen. 

Background Qualitative longitudinal research (QLR) is an emerging methodology used in health research. The method literature states that the change in a phenomenon through time should be the focus of any QLR study, but in empirical studies, the analysis of changes through time is often poorly described, and the emphasis on time/change in the findings varies greatly. This inconsistency might depend on limitations in the existing method literature in terms of describing how QLR studies can present findings. The aim of this study was to develop and describe a typology of alternative approaches for integrating time and/or change in QLR findings.

Methods In this method study, we used an adapted scoping review design. Articles were identified using EBSCOhost. In total, methods and results sections from 299 QLR articles in the field of health research were analyzed with inspiration from content analysis.

Results We constructed a typology of three types and seven subtypes. The types were based on the underlying structural principles of how time/change was presented: Type A) Findings have a low utilization of longitudinal data, Type B) Findings are structured according to chronological time, and Type C) Findings focus on changes through time. These types differed in 1) the way the main focus was on time, change or neither; 2) the level of interpretation in the findings; and 3) how theoretical understandings of time/change were articulated in the articles. Each type encompassed two or three subtypes that represented distinct approaches to the aim and results presentation of QLR findings.

Conclusions This method study is the first to describe a coherent and comprehensive typology of alternative approaches for integrating time/change into QLR findings in health research. By providing examples of various subtypes that can be used for results presentations, it can help researchers make informed decisions suitable to their research intent.