I Personlig professionell utveckling för socionomer tar författarna ett grepp kring den livslånga lärandeprocess som kan ge blivande och yrkesverksamma socionomer förutsättningar att utveckla en hållbar yrkesroll samt en yrkesidentitet präglad av etisk medvetenhet och en personlig professionalitet. 

Ett vanligt budskap inom socionomens profession är vikten av att vara professionell, möjligen personlig, men aldrig privat. Författarna menar att detta delvis är ett missförstånd, att många tror sig behöva bli opersonliga eller spela en roll som professionell. För att skapa ett såväl personligt som professionellt bemötande behöver man arbeta med sin självkännedom, sin empatiska förmåga och med att utveckla en etisk medvetenhet.

Författarna kombinerar teoretiska resonemang med olika reflektionsövningar för att uppmuntra läsaren till eftertanke kring de teman boken behandlar; viljan att utvecklas, självkännedom, empatisk förmåga, etiskt bemötande samt strategier för att hålla som socionom. Det handlar om att hur man som socionom kan smälta samman sin personlighet med sin professionella roll. Ja, att vara sig själv som socionom. 

Boken vänder sig till såväl socionomstudenter som till yrkesverksamma socionomer samt till andra inom socialt arbete och människovårdande yrken.

This is the first book to address the issue of ageing after a long life with disability. It breaks new ground through its particular life course perspective, examining what it means to age with a physical or mental disability and what the implications are of 'becoming old' for people who have had extensive disabilities for many years. These people may have had to leave the labour market early, and the book looks at available care resources, both formal and informal. Ageing with disability challenges set ideas about successful ageing, as well as some of those about disabilities. The life course approach that is used unfolds important insights about the impact of multiple disabilities over time and on the phases of life. The book highlights the meaning of care in unexplored contexts, such as where ageing parents are caregivers or regarding mutual care in disabled couples. These are areas of knowledge which have, to date, been totally neglected.

What does it mean to live a long life and grow old with disabilities? Or to be an aging parent and still be a caregiver to a disabled adult child? These are questions discussed in this article, the aim of which is to show how a life course perspective adds insight to the lived experience of disability and ageing of adults with disabilities. It is argued that the time concept is fundamental to the understanding of the lives of disabled people. Results are presented which challenge established knowledge regarding disability policies, autonomy, body, biographical disruption and prerequisites of active aging.