Civil Society and Collaboration with the State and the Market is a comprehensive textbook designed for university students where the dynamic interplay between civil society, business and government is explored. It delves into the intricacies of cross-sector collaboration—a growing global trend where diverse societal actors unite to tackle shared challenges, such as environmental issues and natural disasters. 

This book examines how, why, and when civil society engages with other sectors, offering insights into key concepts, trends, drivers, forms, benefits, and challenges of cross-sector collaboration. With contributions from international researchers, it provides a rich tapestry of examples from various sectors, regions, and countries, illustrating the diversity of collaborative approaches. 

Students will gain valuable perspectives on how civil society can fulfill its missions, influence policies, co-produce solutions, and leverage resources through effective partnerships. The different chapters present both case studies and pose thought-provoking questions for further discussion, fostering learning and innovation. Thus, for students from various disciplines this textbook is an essential resource for understanding the power of collaboration in addressing today’s complex societal issues.

This book explores how, why, and when civil society collaborates with different actors in society as well as how such collaboration can be improved. To set the scene, this introductory chapter highlights the main ideas and concepts of the book, including the rationale for civil society to collaborate as well as the rationale for key and supporting actors, such as other nonprofit organizations, public institutions, and private businesses, that are involved when civil society collaborates. The chapter also describes different types of collaborations that civil society may engage in. Finally, it provides an overview of the chapters, themes, and insights that this book offers.

This concluding chapter provides an overview of the trends, tools, and conditions that foster collaboration, along with guidance for initiating and enhancing cross-sectoral collaboration. The objective is to arm students, policymakers, and practitioners with crucial insights that can stimulate learning and innovation. Key trends in cross-sectoral collaboration are highlighted, including its escalating importance, diversity, complexity, and the evolving viewpoints on such collaborations. Conditions that are conducive to collaboration are also discussed. These encompass prerequisites like institutional frameworks, community orientation, capacity and resources, and the nature of the partnership. Additionally, the conditions of alignment, trust, and commitment are emphasized. The chapter then presents an extensive set of recommendations for kick-starting and augmenting cross-sectoral collaboration. These recommendations advocate for a meticulous analysis of the collaboration, structuring the collaboration effectively, and being mindful of potential risks. The chapter concludes by summarizing key takeaways and providing discussion prompts to stimulate further thought and conversation.

Denna studie undersöker idrottsrepresentanters syn på ansvarsfördelningen för kostnaderna inom barn- och ungdomsidrotten mellan 2009 och 2023. Målsättningen är att främja en diskussion om vad idrottsrörelsen kan göra för att förändra kostnadsutvecklingen och främja tillgängligheten inom föreningsidrotten. Studien baseras på intervjuer med representanter från tre idrotter: fotboll (lagidrott med stora kostnadsökningar), ridsport (individuell idrott med små kostnadsökningar) och friidrott (individuell idrott med minskande kostnader). Urvalet gjordes utifrån kostnadsförändringar för barn och ungdomar i åldern 7–15 år mellan åren 2009 och 2023. Resultaten visar ett komplext mönster av ansvarsfördelning och attityder kring kostnaderna för barns och ungdomars idrottsutövande. Representanter för föreningar och förbund tar ett visst eget ansvar för att hålla kostnaderna nere, men det finns en tendens att förskjuta det ekonomiska ansvaret nedåt, åt sidan och uppåt i organisationsstrukturen. Anmärkningsvärt är att vissa representanter inom både förbund och föreningar tonar ned problematiken. Studien avslöjar en situation där ansvaret för barns och ungdomars idrottskostnader är diffust och där åtgärder för att hantera kostnadsutvecklingen ofta läggs på externa aktörer. Detta riskerar att leda till att kostnaderna överförs till barn och ungdomar, vilket kan minska idrottens tillgänglighet för vissa grupper och därmed undergräva idrottsrörelsens mål och princip om ”allas rätt att vara med”. Undersökningen bidrar till en ökad förståelse för barn- och ungdomsidrottens prislapp och skapar en grund för vidare diskussioner och uppföljande studier om ansvaret för den utveckling som sker. Den belyser behovet av att föreningar och förbund tar ett tydligare ansvar för kostnadsutvecklingen och varför detta är avgörande för att säkerställa idrottens tillgänglighet och att upprätthålla idrottsrörelsens mål och princip om ”allas rätt att vara med”.

Denna studie är en uppföljning av rapporten ”Riktlinjer – till hjälp eller stjälp?” som Länsstyrelserna publicerade 2007. På uppdrag av regeringen granskade länsstyrelserna kommunernas riktlinjer för bedömning av insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Vi har genomfört en likartad analys 18 år senare. Syftet har varit att undersöka eventuella förändringar över tid i antal kommuner med riktlinjer och antal begränsningar per insats. Begränsningar kan handla tex om en insats endast kan beviljas i en viss omfattning eller bara får ges inom ett visst geografiskt område, att beslut om insatser alltid ska tidsbegränsas, om vissa insatser utesluter rätt till andra insatser eller om det finns begränsningar som har med personernas egenskaper att göra.

Endast 6% av kommuners riktlinjer är helt fria från begränsningar i jämförelse med 10% år 2006. Trots att antalet begränsningar verkar vara relativt oförändrade över tid, visar vår studie att karaktären på begränsningarna har ändrats över tid. Till exempel fanns det fler begränsningar år 2006 i relation till tid medan 2022 års riktlinjer har fler begränsningar i relation till personens ålder och sociala nätverk. Vissa insatser, som ledsagning och kontaktperson, har relativt sett fler begränsningar nu jämfört med 2006 medan begränsningar när det gäller boendeinsatserrelativt sett minskat. Det behövs ytterligare studier för att kunna förklara förekomsten av riktlinjer och antalet begränsningar, men även forskning om hur riktlinjerna appliceras i praktiken av handläggare i respektive kommun.

Frågor om kvalitet har blivit viktigare för civilsamhällets organisationer. I samhällets resursfördelning utvärderas och jämförs kvaliteten i vad de tillhandahåller allt mer – inte minst till följd av samhällets ökande marknadisering. Men på vilka grunder bedöms kvalitet i välfärdstjänster? Är dessa kvalitetsgrunder relevanta för dem tjänsterna är till för, och tar de hänsyn till skillnader mellan utförare?

I den här rapporten bidrar vi på tre sätt till kunskapen om civilsamhällets kvalitet med en fokus på välfärd. För det första lyfter vi fram kvalitetskonceptets inneboende mångfald, delvis som en följd av att det ska kunna passa olika situationer, förutsättningar och intressenter. För det andra sammanställer och analyserar vi tidigare forskning om civilsamhälle, kvalitet och välfärd. Vi avslutar rapporten med förslag på hur ideella organisationer kan använda studiens resultat – både i den egna verksamhetsutvecklingen, och i det opinionsbildande arbetet.

I det här kapitlet värderas det ideella arbetet i kulturorganisationer i civilsamhället i Sverige i ekonomiska termer. Det ekonomiska värdet i kulturorganisationer jämförs också med värdet i andra organisationstyper i civilsamhället och med värdet för alla ideellt arbetade timmar i Sverige. Uträkningen bygger på data från Marie Cederschiöld högskolas återkommande undersökning av det ideella arbetet i Sverige (se exempelvis von Essen & Svedberg, 2020) och data från Statistikmyndigheten SCB (Segnestam Larsson & Wagndal, 2017; Segnestam Larsson et al., 2021).

Med begreppet ideellt arbete avses arbetsuppgifter som utförs obetalt eller mot en symbolisk belöning och inom ramen för en ideell organisation (se exempelvis von Essen & Svedberg, 2020). Allmänhet, media och akademi använder ibland andra benämningar, till exempel frivilligt arbete eller volontärarbete. I kapitlet används genomgående ideellt arbete. Med ideell organisation menas en formell organisation, som en ideell förening eller stiftelse, inom civilsamhället. Ideellt arbete förekommer också i mindre utsträckning inom offentliga eller privata organisationer. Då hänvisas till detta fenomen som ideellt arbete utanför ideella organisationer.

This review studies previous research on the role of nonprofit organizations in the co-production of welfare services. The need for the review stems from the lack of systematic literature reviews related to nonprofit organizations, co-production, and welfare services. The empirical material is delimited to peer-reviewed research published in international academic journals and analyzed in relation to levels of co-production, the role of organizations, and nonprofit organizational distinctiveness. Main findings include that research has primarily studied the role of nonprofit organizations in relation to co-production and enabling favorable conditions, and that existing research identifies several potential distinctive contributions made by nonprofit organizations to co-production. Implications include encouraging co-management of welfare services, enabling co-production in welfare services beyond public organizations, and exploring how different types of organizations contribute to co-production.

Kvalitet är ett centralt begrepp inom välfärden. Det behövs för att kunna bedöma och jämföra värdet av en välfärdstjänst, och det utgör en grund för verksamhetsutveckling hos organisationer som tillhandahåller sådana tjänster. Men hur definieras, mäts och jämförs då kvalitet av välfärdstjänster? I denna artikel analyserar vi forskning om kvalitet i de välfärdstjänster som idéburna organisationer tillhandahåller, en grupp av organisationer som ofta glöms bort i den allmänna debatten i Sverige. Forskningsöversikten visar att det finns få tydliga definitioner av kvalitet, och att forskningen främst baserats på studier av äldre- och omsorgsboenden. Det förekommer också ett stort antal sätt att mäta, analysera och jämföra kvalitet. Vidare är det relativt sällan som patienter, brukare och klienter avgör kvaliteten. I stället baseras forskningen på offentliga register och återkommande kontroller av andra mått. Knappt hälften av artiklarna redovisar entydigt positiva relationer mellan kvalitet, civilsamhälle och välfärd, och då utifrån jämförelser med antingen offentliga eller privata organisationer, eller med båda. Artikeln avslutas med några förslag till framtida forskning.

This article analyzes how quality is defined, measured, and compared in research on civil society and welfare. Quality and quality development work is essential for all organizations in the welfare sector, regardless of whether they belong to the non-profit, public, or private sector. The review of previous research shows that there are few clear definitions of quality, and that the research mainly focuses on homes for elderly and nursing homes. There are also many ways to operationalize, measure, analyze and compare quality. Furthermore, it is relatively rare that patients, users, and clients determine the quality, instead the research is regularly based on public registers and controls. Almost half of the articles report unambiguously positive relations-hips between quality, civil society, and welfare, based on comparisons with either or both public and private organizations. The article concludes with some suggestions for future research.

This is the third themed issue in the Journal of Nonprofit Education and Leadership (JNEL) in which researchers around the world examine regional and national training and education programs for individuals with civil society leadership roles. When we as editors set our sails in the early years of the last decade, the third issue was always our planned destination. However, as with most voyages, things do not always go according to plan. As we now proudly present the third issue, we are already hard at work with two more themed issues—one with a focus on a set of countries in Southeast Asia and another with a focus on regional mappings and studies. Over time have we come to realize that this voyage has no one harbor, to arrive at once and for all, and that the true delight is the cruise itself.