Forskningsprojektet Utsatthet för svåra barndomserfarenheter bland våldsutövande barn och unga vuxna, som redovisas i denna rapport, studerade utsatthet för svåra barndomserfarenheter (Adverse Childhood Experiences) bland barn och unga vuxna som systematiskt använder våld och har pågående socialtjänstinsatser på grund av detta. I studien undersöktes dels unga våldsutövares egen utsatthet, både i närtid och under uppväxten, dels hur socialarbetare bemöter och arbetar med utsatthet och bristande hemförhållanden i denna målgrupp. Forskningsprojektet en del av det sexåriga forskningsprogrammet Samordnade interventionssystem mot våld i nära relationer (SIVIN) som genomförs på Marie Cederschiöld högskola mellan åren 2019 och 2025. Studien bestod av an enkätstudie riktat till unga våldsutövare och en intervjustudie riktad till professionella i socialtjänsten. Enkätstudien visar på en sammantaget svår uppväxt bland de undersökta ungdomarna, med utsatthet för en hög andel svåra barndomserfarenheter (ACEs). Studien visar exempelvis att 14 procent har utsatts för nio ACEs under sin uppvxät. Sammantaget visar intervjustudien på obalansen mellan ett stort behov av bearbetande insatser och en samtidigt låg mottaglighet för studiens målgrupp. Den visar således på vikten av att motivera till och förklara nyttan av sådana insatser, det vill säga att skapa en brukarrationalitet hos målgruppen för att ta emot behandling och bearbetande insatser. Studiens resultat reflekteras kring tidigare forskning om hur man kan öka brukarrationaliteten och motivationen till behandling hos målgruppen.

Previous research indicates that child welfare services reach out to children exposed to violence unequally depending on the child’s social background, living conditions and violence type, and that once children are investigated by the child welfare services, inequalities in access to interventions prevail (e.g. Kalin et al. 2022; Knezevic 2021; Persdotter & Andersson 2020; Quarles van Ufford et al. 2022). There is a lack of systematic knowledge about the long term outcomes for children investigated by the child welfare services. The current study explores different childhood trajectories in the aftermath of a child welfare investigation initiated due to children’s exposure to violence. A register was set up including all children (n= 1 764) between 7-12 years that were investigated by child welfare services in Stockholm in 2019 for suspected exposure to violence. As a baseline this cohort was systematically compared to demographic data and a national self-report prevalence study to explore possible biases regarding which children the child welfare services investigates (Kassman et al. 2023). In the current paper, the study group development in the first three years following upon the child welfare investigation was explored as regards living conditions, out of home care, health care consumption and school grades. The development of the study group was also systematically compared to a comparison group of children (n=5 000). Descriptive analysis, cluster analysis and logistic regressions were used. 

Objective: Based on the notion of selective recognition of vulnerability and risk, this study explores which children CWS pursue to a complete child welfare investigation.

Methods: A register was set up including all children (n= 1 764) between 7-12 years that were investigated for suspected exposure to violence by CWS in Sweden in 2019. This cohort was systematically compared to demographic data and a national self-report prevalence study. 

Results: Children exposed to violence have reduced access to material resources and inferior living conditions compared to non-exposed children. Physical abuse was more prevalent among boys of foreign backgrounds in stable, two-parent families residing in higher-status suburbs. Conversely, neglect was more common among children of Swedish backgrounds in low-income, single-parent households living in low-status suburbs. In comparison with self-reported prevalence studies, sexual and psychological abuse seem underrepresented in the study group.

Conclusions: The results indicate that CWS should develop its methods to reach certain vulnerable groups that are underrepresented for safeguarding and support, for example, girls exposed to sexual abuse.

Genom idrottsrörelsens verksamhet förväntas ett brett spektrum av mervärden, utöver enbart idrottslig utveckling och sportsliga framgångar. Främjandet av fysisk aktivitet, samhörighet, meningsfull fritidssysselsättning, social inkludering, integration, demokratisk fostran och brottförebyggande arbete bidrar till att motivera statlig och kommunal finansiering. I det implicita kontraktet mellan staten och idrottsrörelsen ingår även en aktiv strävan att vara öppen och tillgänglig för alla. Engagemanget för breddat deltagande utspelar sig i hög grad inom lokala medlemsbaserade föreningar, där ideella ledare står inför komplexa utmaningar. Ledaren har en nyckelroll, navigerar genom behov och förväntningar från utövare, föräldrar, styrelser och stat där egna förmågor och resurser blir avgörande. För att underlätta för den ideella lokala ledaren behövs olika former av stödstrukturer som behöver synliggöras tillsammans med ledarnas förutsättningar och bidrag till idrottsrörelsen.

Objective: The aim of the study is to increase knowledge about the type of violence against children documented in CWS investigations, explore the assessment of risk and need as well as the extent to wich children exposed to violence have equal access to services, regardless of age, diability, gender and origin. 

Methods: Data was gathered about children 0-17 referred to social services due to suspected violence in the family, through 1938 child welfare investigations in 22 local authorities in Sweden concluded 1 September 2022 – 28 February 2023.

Results: There were systematic differences in CWS practice, from referral to intervention, that result in a selective recognition of vulnerability and risk and unequal access to interventions due to, for example, age, minority status or disability.

Conclusions: Systematic measures need to be put in place at all stages through investigative processes, from referral to intervention, to counteract discrimination of children exposed to violence.

Drawing on a register study of all children aged 7-12 (n=1 764) investigated due to exposure to violence in Stockholm 2019, this paper explores the orientation of the Swedish child welfare services and what this means for investigations regarding and services to children exposed to different forms of violence. Children were clustered into five groups and each group analyzed with binary logistic regressions, in relation to paths of referral, living conditions, family background and type, school grades and contacts with health care. The most common ground for investigation was violence in the family (including intimate partner violence), followed by physical abuse against the child. Children with a non-Swedish background were over-represented in the physically abused group, even when controlling for other variables. Other differences were also found, e.g. regarding paths of referral.

Syftet är att ge en inblick i hur flickor som inte deltar i organiserad idrott resonerar om fysisk aktivitet. Studien designades med fokusgrupper bland 18 flickor i åldrarna 9-12 år, 8 av dem följdes också upp tre år senare. I intervjuerna användes fotografier tagna av flickorna själva för att stimulera till erfarenhetsutbyte. Resultaten ger inblick i hur olika strukturella skillnader upplevs, hanteras och påverkar flickornas fysiska aktivitet. Flickorna är väl medvetna om samhällets förväntningar, men bland de som inte började tidigt med idrott blir det svårare ju äldre de blir. Det saknas fungerande utlopp för fysisk aktivitet efter barnaårens lekande. Varken skolans idrott, det egna promenerandet med kompisar eller olika mer tillfälliga aktiviteter med familjen räcker för att nå de högt satta målen för fysisk aktivitet.

The aim of this study is to provide an insight into how girls who do not participate in organized sports reason about physical activity. The study was designed with focus groups among 18 girls aged 9-12 years, 8 of them were followed up three years later. In the interviews, the girls’ own photographs were important to stimulate exchange of experiences. The results provide insight into how structural differences was experienced and handled by the girls and affect their physical activity. There is a lack of functioning outlets for physical activity following the more childish playing. The girls are aware of society’s expectations, but among those who did not start early with sports, it becomes more difficult the older they get. Neither the school’s sports, their own walking with friends, nor various more temporary activities with the family are enough to achieve the high goals for physical activity.

Även om fysisk aktivitet är viktigt för alla barns hälsa så är flickor mindre fysiskt aktiva än pojkar och minst fysiskt aktiva är flickor med utländsk bakgrund. Fysisk aktivitet har kommit att bli något exklusivt med krav på medlemskap, transportmöjligheter, sker i organiserad form, på givna platser och tider.

Vi har valt att lyssna och ge en röst till flickor som sällan hörs i diskussioner kring barn och fysisk aktivitet – flickor som inte deltar i idrottsrörelsen.

I en photo-voice studie har åtta flickor i åldern 12-15 år träffats åtta gånger över en period om sju månader. Flickorna har tagit foton, analyserat dessa gemensamt och kollektivt bestämt nya teman att fördjupa vid kommande träffar. Fokusområden har varit fysisk aktivitet, fritid och hälsa. Som en del av metoden ingår att kommunicera med omgivande samhälle, vilket gjordes genom en publik fotoutställning där flickorna, förutom att visa sina foton med citat även hade möjlighet att ställa frågor till beslutsfattare inom politiken, skolan och civilsamhället. Utställningen gavs uppmärksamhet i både radio och tidningar.

Resultat från studien var flickornas tvekan till rimligheten att nå Världshälsoorganisationens (WHO) mål om en timmes fysisk aktivitet per dag. Generellt uppfattades pojkar som mer fysiskt aktiva än flickor, på fritiden, på raster och i skolidrotten. Flickorna ansåg därför att utökad tid för skolämnet idrott och hälsa främst skulle gagna de som redan var idrottsaktiva. De själva kände sig mest i vägen för de mer tävlingsinrikade eleverna, ofta pojkar. Ett annat hinder för att ökad skolidrott skulle möjliggöra för mer fysisk aktivitet var flickornas motstånd till att riskera att bli svettig under skoltid vilket ansågs jobbigt främst på grund av motståndet mot att duscha i skolan.

Helst önskade flickorna att vara fysiskt aktiva med sina familjer och att då få spendera tid tillsammans med dem. Samtidigt konstaterades att detta främst kunde ske vid vissa enstaka tillfällen och inte med den regelbundenhet som skulle krävas för att nå WHO:s mål om fysisk aktivitet. En slutsats från studien är att när fysisk aktivitet likställs med idrottsdeltagande så försvårar det för grupper som av olika skäl inte vill, kan eller får delta i den organiserad idrott att nå den mängd fysiska aktivitet som är viktig som en del av hälsofrämjande vanor. Detta får konsekvenser för möjligheten till jämlik hälsa då vi generellt har kommit att bli allt mer stillasittande vilket möjliggöras av en digital livsstil. Fysisk aktivitet blir således ett aktivt val, något som måste prioriteras i konkurrens med andra intressen. 

Background Research indicates that child welfare services reach out to children exposed to violence unequally depending on the child's social background, living conditions and violence type.

Objective Based on the notion of selective recognition of vulnerability and risk, this study explores which children CWS pursue to a complete child welfare investigation.

Participants and setting A register was set up including all children (n = 1764) between 7 and 12 years that were investigated for suspected exposure to violence by CWS in the municipality of the City of Stockholm, Sweden, in 2019.

Methods This cohort was systematically compared to demographic data and national self-report prevalence studies to explore possible biases regarding which children CWS investigates. Descriptive analysis, cluster analysis and logistic regressions were used.

Results The results confirm previous research that children exposed to violence have reduced access to material resources and inferior living conditions compared to non-exposed children. Physical abuse is more prevalent among boys of foreign backgrounds in stable, two-parent families residing in higher-status suburbs. Conversely, neglect is more common among children of Swedish backgrounds in low-income, single-parent households living in low-status suburbs. In comparison with self-reported prevalence studies, sexual and psychological abuse seem underrepresented in the study group, while neglect and violence in the family are relatively more frequently investigated compared to self-reported prevalence studies.

Conclusions The results indicate that CWS should develop its methods to reach certain vulnerable groups that are underrepresented for safeguarding and support, for example, girls exposed to sexual abuse.