The objective was to explore how children and young people retrospectively described their own strategies to get access to protection and support for recovery after disclosing child sexual abuse. Thematic analysis of semi-structured interviews with 14 young people who had disclosed sexual abuse during childhood shows that the participants adopted a range of strategies to be able to access protection and support for recovery. The strategies include finding allies among adults, arguing their case, resisting adult agendas, taking initiatives, and choosing exit. The results demonstrate how a child’s agency may contribute to the outcomes for a particular child, while children’s opportunities for protection and recovery are both restricted by parental rights and heavily depend on responsive adults pushing a children’s rights agenda.

Med utgångspunkt i svensk forskning beskriver Svedin, Johansson och Landberg erfarenheter av utsatthet för olika former av våld och sambandet mellan våld och psykisk ohälsa bland ungdomar med funktionsnedsättningar. Författarna beskriver att barn och unga med någon form av funktionsnedsättning löper en fördubblad risk för att bli utsatta för våld. Det gäller framförallt ungdomar med neuropsykiatriska och andra psykiatriska tillstånd. Risken för utsatthet ökar även med antalet funktionsnedsättningar. Författarna resonerar kring hur utsattheten kan förstås och vad som behöver göras för att motverka sårbarheten för våld och övergrepp bland barn och unga med funktionsnedsättning. De menar bland annat att det behövs ökad medvetenhet och kunskap, engagemang och samtal om våld samt information som anpassas till barn och unga med funktionsnedsättning.

This article focuses on the complexities of using a new intervention when parents are suspected of child physical abuse. Children leaving a child forensic interview due to suspected child physical abuse are often handed over to their parents, who sometimes are the suspected perpetrators. The Efter barnförhöret (EB) [After the child forensic interview] intervention was developed to aid children in this stressful situation by providing professional support from child welfare services to the child and parents. The article is based on interviews with 11 respondents working with EB. Narratives reveal how respondents use their discretionary space to navigate different institutional logics. In the themes Focusing on the child, Getting parents motivated, The challenges with organizational boundaries and Demand trumps resources, respondents argue that EB, despite organizational challenges, is considered an important intervention that meets the needs of children and families after the disclosure of child physical abuse.

Denna rapport är ett samarbete mellan Jämställdhetsmyndigheten och Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Rapporten bygger på data från den senaste nationella kartläggningen av våld mot barn som genomfördes av Stiftelsen Allmänna Barnhuset på uppdrag av regeringen under våren 2022. I studien deltog 5 820 elever i årskurs nio. De har i en anonym enkät svarat på frågor om utsatthet för olika former av våld begått av jämnåriga och vuxna. Den här rapporten bygger på fördjupade analyser av svaren på frågorna om våld i egna parrelationer och hedersrelaterat förtryck.

Resultatet visar att våld i ungas parrelationer och hedersrelaterat våld och förtryck är alltför vanligt i Sverige. Nästan var tredje ungdom som haft en relation hade varit utsatt för våld i egen parrelation och våldet överlappade med andra former av våld. Flickor och icke-binära var utsatta i betydligt större utsträckning än pojkar. Ungefär var femte ungdom i studien upplevde oskuldskrav och detta var vanligast bland flickor med utrikesfödda föräldrar. Ungdomar med oskuldskrav var mer utsatta för våld av föräldrar och andra vuxna än övriga ungdomar. Flickor med oskuldskrav var den mest utsatta gruppen då de var utsatta för mer allvarligt och systematiskt fysiskt våld än pojkar och övriga flickor.

Vi hoppas att med den här rapporten kunna bidra med kunskap som möjliggör ett effektivt förebyggande arbete. Våld i ungas parrelationer och hedersrelaterat våld och förtryck medför ett lidande för de som drabbas samt stora kostnader för samhället. Våldet går att förebygga, men det behövs mer effektiva åtgärder inklusive ett starkare skydd och stöd till de som är utsatta.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset har på uppdrag av regeringen genomfört en kartläggning av våld mot barn i Sverige. I studien har 5820 elever i årskurs nio anonymt svarat på frågor om våldsutsatthet. Genom att så många elever svarat på frågorna kan vi få en bild av hur vanligt det är att som barn utsättas för olika former av våld – och vilka konsekvenser våldet kan få. Studien är en uppföljning av tidigare studier som genomförts år 2000, 2006, 2011 och 2016. Det gör att vi kan se att vissa former av våld har ökat, medan andra har minskat eller stått still.

Resultatet visar att en majoritet av alla femtonåringar i Sverige har varit utsatta för någon form av våld av en vuxen och/eller jämnårig under sin uppväxt. Våldet påverkar barns mående och skolprestationer. Trots det får få barn tillgång till stöd och rehabilitering och barn vänder sig i högre grad till jämnåriga än vuxna när de avslöjar sin våldsutsatthet. Det är oacceptabelt att så många barn varit utsatta för våld och vuxna måste bli bättre på att uppmärksamma utsatta barn – och erbjuda stöd.

Den här rapporten sammanfattar resultaten från Våld mot barn 2022 – en nationell kartläggning och visar hur vanligt det är att barn varit utsatt för olika former av fysisk och psykisk misshandel, upplevt våld mellan de vuxna i hemmet, försummelse, sexuella övergrepp, våld i egen parrelation samt mobbning.

En elev i studien uttryckte det så här: ”Aldrig okej med våld och övergrepp oavsett vad det är för situation”.

Våld mot barn är ett allvarligt samhällsproblem och en rättighetskränkning som alltför många barn i Sverige har erfarenhet av. I den här rapporten belyser vi den särskilda utsatthet för våld som drabbar barn och ungdomar med funktionsnedsättning inklusive kronisk sjukdom. Målgruppen för rapporten är yrkesverksamma och beslutsfattare inom alla olika samhällsområden som rör barn och unga.

Vi har låtit ett nationellt representativt urval av 3 268 elever i årskurs tre på gymnasiet svara anonymt på en enkät vilket ger en bild av deras erfarenheter av sexuella övergrepp och andra former av våld under hela uppväxten. Materialet samlades in under tiden december 2019 till mars 2021. Undersökningen har genomförts av forskare från Marie Cederschiöld högskola på uppdrag av Stiftelsen Allmänna Barnhuset och har finansierats av regeringen.

Studien visar att funktionsnedsättning närmast fördubblade sannolikheten för att ha blivit mobbad, psykiskt misshandlad, fysiskt misshandlad eller att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp. Det mer än fördubblade risken att ha blivit utsatt för sexuell exploatering. Ungdomar med neuropsykiatriska eller psykiatriska tillstånd var särskilt utsatta.

The objective was to explore how children and young people retrospectively described disclosure of child sexual abuse in relation to their own agency. Data consists of semi-structured interviews with 14 participants that had disclosed sexual abuse during childhood. Interviews were audio recorded, transcribed and analysed with thematical analysis. Participants' descriptions of their own agency in relation to disclosure of child sexual abuse, shows that both silence and disclosure can be active choices. By offering children choices trusting them to make decisions for themselves, their sense of control can be increased.

BACKGROUND: Young people have been especially affected by the psychosocial consequences of the covid-19 pandemic. Covid-19 has potentially also been more stressful for vulnerable groups with mental health problems.

METHODS: In this cross-sectional study, the psychosocial effects of covid-19 in a vulnerable group of adolescents with nonsuicidal self-injury (NSSI) from a sample of 1602 Swedish high-school students were examined. Data were collected in 2020 and 2021. First, adolescents with and without NSSI were compared on how they perceived the psychosocial impact of covid-19, and second, a hierarchical multiple regression analysis was used to examine whether lifetime NSSI experience was associated with perceived psychosocial consequences of covid-19, when demographic variables and symptoms of mental health problems were controlled for. Interaction effects were also examined.

RESULTS: Significantly more individuals with NSSI reported being burdened by covid-19 compared to those without NSSI. When demographic variables and mental health symptoms were controlled for, adding NSSI experience did not, however, increase the amount of variance explained in the model. The total model explained 23.2% of the variance in perceived psychosocial impact of covid-19. Perceiving the family's financial situation as poor and neither good nor bad, studying a theoretical high school program, symptoms of depression and difficulties with emotion regulation were significantly associated with perceived negative psychosocial impact of the covid-19 pandemic. There was a significant interaction effect between NSSI experience and depressive symptoms. The effect of NSSI experience was larger when depressive symptoms were lower.

CONCLUSIONS: Lifetime NSSI experience in itself was not associated with psychosocial covid-19 consequences when other variables were controlled for, whereas symptoms of depression and difficulties with emotion regulation were. Results imply that vulnerable adolescents with mental health symptoms need special attention and access to mental health support in order to prevent further stress and worsening of mental health symptoms in the wake of the covid-19 pandemic.