De senaste åren har antalet människor som tvingats på flykt från sina hemländer ökat markant med cirka 17 miljoner jämfört med 2011. Ett antal av dessa flyktingar är barn under 18 år som skiljts från sina föräldrar och som sökt sig till Sverige i hopp om att få en tryggare tillvaro samt ett bättre liv. Sveriges kommuner har ansvaret för det praktiska mottagandet och socialnämnden har det yttersta ansvaret för de ungas hälsa, vilket innebär att personal runt de ensamkommande unga måste kunna identifiera om de unga far illa. Tidigare forskning har uppmärksammat att ensamkommande unga utestängs och utsätts för rasistiska fördomar samt bristande tolerans för deras kultur och språk. Tidigare forskningsstudier har dock gett en delad bild av hur ensamkommande unga reagerar när de möts med diskriminering och vardagsrasism och därför har denna studies syfte varit att undersöka de ensamkommande ungas upplevelser och reaktioner i sådana situationer. Studien har haft en kvalitativ forskningsstrategi och induktivt angreppssätt. Åtta ensamkommande unga, mellan 17 till 18 år, deltog i studien och som datainsamlingsmetod användes semistrukturerade intervjuer. De två övergripande teman som genererades var de ungas tankar om det svenska samhället och de ungas tankar om hur omgivningen bemöter dem. Vid analysen användes hermeneutisk meningstolkning och teorier om rasifiering och vardagsrasism. Slutsatserna från studien var att ensamkommande unga bemöts med uteslutslutning och samhälleliga negativa föreställningar om deras kultur och identitet samt att de i viss mån utsätts för olika former av rasistiskt motstånd. Studien visar även att de ensamkommande unga har reagerat med känslor av frustration, besvikelse, maktlöshet, utanförskap och rädslor i kontakt med svenskar.

The number of people forced to be refugees have increased tremendously in the last few years. Some of these refugees are minors under the age of 18 who are separated from their parents and families and come to Sweden in the hope of getting safer and better life. Sweden has municipalities and social welfare boards which are responsible for the reception of the minors and the minors’ health respectively. For these units to give proper help to the unaccompanied minors, they must be able to identify if the minors are exposed to bad situations. Previous researches have shown that unaccompanied children are exposed to discrimination and racial stereotyping in addition to less tolerance to their culture and language. These researches, however, have different picture of how the unaccompanied minors react when they face discrimination and daily-racism. Therefore, this research studied unaccompanied children with the purpose of finding out their experience and reaction related to discrimination. The study has followed a qualitative research strategy with inductive approach. Eight unaccompanied minors between 17–18 years old participated in the study and data was collected through semi-structured interviews. The two overall themes generated were the minors thought about the Swedish society and their though about how this society meets them. The collected data was analyzed using hermeneutic interpretation and theories of racialization and daily-racism. The study reached to the conclusion that the unaccompanied children faced exclusions, societal misconception about their culture and identity and to some extent exposure to different forms of racial resistance. The study also showed that the unaccompanied minors have reacted with feelings of frustration, disappointment, powerlessness, alienation and fear towards the Swedish society.