Bakgrund: Substansbrukssyndrom är en vanligt förekommande sjukdom som kan orsaka både somatisk och psykisk ohälsa. Det råder en stigmatisering av personer med substansbrukssyndrom i samhället och det finns därför en risk att dessa patienter upplever ett negativt bemötande inom hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor har ett ansvar att arbeta utifrån vård på lika villkor och sträva efter en jämn fördelning av sjukvårdens resurser.

Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med substansbrukssyndrom inom somatisk och psykiatrisk slutenvård.

Metod: En litteraturöversikt användes som metod där tio vetenskapliga artiklar granskades. Databassökningar skedde i databaserna CINAHL Complete och PubMed. Kvalitativa studier inkluderades och analyserades därefter enligt Fribergs metod.

Resultat: Fyra huvudteman identifierades; distanserad vård, kamp mellan värderingar och verklighet, utmaningar i vårdrelationen och kunskapsbrist. Resultatet visade att personer med substansbrukssyndrom kunde uppfattas som aggressiva samt manipulativa. Sjuksköterskor upplevde en känsla av frustration och osäkerhet i mötet med personer med substansbrukssyndrom och menade på att det krävs ett öppet och kreativt förhållningssätt. Det fanns ett behov av ökad kunskap och utbildning hos sjuksköterskor om hur patienter med substansbrukssyndrom bör vårdas.

Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån Jean Watsons omvårdnadsteori för mänsklig omsorg. För att kunna reducera stress hos sjuksköterskor behövs en trygg vårdmiljö, en förmåga att sätta gränser samt att sjuksköterskan värnar om sitt eget mående. För att hitta de bästa lösningarna för patienten borde sjuksköterskan använda sig av all sin inhämtade kunskap och individanpassa vården.