Syftet med vår studie var att ta reda på i vilken utsträckning 12-stegsgemenskapen har bidragit till medlemmars tillfrisknande och bibehållna nykterhet. Då vi ville få en djupare förståelse om vad våra respondenter ansåg vara av vikt inom gemenskapen så genomförde vi nio kvalitativa intervjuer med en semistrukturerad intervjuguide. När vi transkriberat materialet och arbetat med det utifrån den hermeneutiska metoden så analyserade vi resultatet utifrån vår teoretiska referensram: dramaturgi, rituella interaktionskedjor och role exit. I resultatet kom vi fram till att gemenskapen varit viktig för respondenterna och inslag som sponsorskap, göra service och att gå på möten bidrog till det som kan ses som en helhet inom 12-stegsprogramet. Gemenskapen hjälpte respondenterna att bryta med sitt gamla liv för att skapa ett nytt med nya bekantskaper, nya beteendemönster och en motivation att leva ett nyktert liv. Det blev även tydligt för oss att restriktionerna som tillkommit i sviterna av Covid-19 påverkat gemenskaperna på olika sätt. Vi fick en tydlig bild av att fysiska möten är att föredra då det ger en bättre förutsättning att tillfriskna och bibehålla nykterheten, inte minst om du är nykomling i gemenskapen. Efter genomgång av kunskapsläget inom socialt arbete tänker vi att vår empiri bidrar till att fylla en kunskapslucka från Socialstyrelsens riktlinjer om missbruksvård där beskrivningen av 12-stegsprogrammet är bristfällig och utan förklaring vad det är som fungerar och varför, något vår studie försöker ge svar på.