Sverige ratificerade FN: s konvention om barnets rättigheter i juni 1990 och blev därmed bundet att respektera principerna och bestämmelserna i konventionen. I december 2010 godkände riksdagen den av regeringen föreslagna strategi som ska stärka barnets rättigheter i Sverige och som därmed ersätter den strategi som gällt sedan 1999. Strategin innehåller ett antal principer som bland annat syftar till att ett barnperspektiv ska införlivas i alla beslut och åtgärder som rör barn. Att ha ett barnperspektiv i sin yrkesutövning innebär bland annat att ha barnet i fokus samt att ta reda på hur barnet uppfattar sin situation. Därtill handlar det även om att göra barnkonsekvensanalyser vid beslut som rör barn. I strategin omnämns förutom kommuner och landsting också riksdag, regering och statliga myndigheter som viktiga för genomförandet av konventionen. Socialtjänsten är dessutom den myndighet som ytterst ska bevaka barnets rättigheter genom att utifrån lagstiftning agera till ett barns skydd. Tidigare forskning visar att risken för social och ekonomisk marginalisering ökar avsevärt när människor vräks och att det inte tas någon särskild hänsyn till barn vid vräkningar, vidare talas det inte alls om de barn som riskerar att vara med om att deras hem säljs vid en exekutiv auktion. En vräkning påverkar barnets hela livssituation och kan innebära att barnet måste bryta upp från sitt liv så som det känner det. Innan en vräkning verkställs föreligger en vräkningsprocess där flera aktörer är inblandade, vilka enligt ovan nämnda resonemang är ålagda att ha ett barnperspektiv i sitt yrkesutövande. Vi anser därför att det är viktigt att öka kunskap om hur dessa myndigheter har implementerat barnperspektivet i sitt arbete med vräkningshotade barnfamiljer. Vårt resultat visar att implementeringen av ett barnperspektiv inom socialtjänst, hyresnämnd och kronofogdemyndighet gällande vräkningshotade barnfamiljer av olika anledningar inte har fungerat, något som kan finna sin förklaring i de lagar och riktlinjer som dessa myndigheter främst har att förhålla sig till. Något som också försvårar praktiken är begreppets komplexa och ibland svårtydda innebörd. Vidare pekar resultatet också på att det finns motstridiga intressen gällande vems intressen man främst ska företräda.