Inledning: Ett psykiskt trauma kan ibland medföra utveckling av dissociativa symtom.

Syfte: Studien undersökte vad som varit betydelsefullt för psykoterapeuten i det psykoterapeutiska arbetet med patienter med trauma och dissociation.

Metod: En kvalitativ studie valdes. Fem legitimerade psykoterapeuter intervjuades, alla med lång erfarenhet av traumaterapi och psykodynamisk terapi.

Resultat: I denna studie menar informanterna att trauma och dissociation är ett underskattat forskningsområde och betonar vikten av diagnosen, enkel PTSD och dissociativa störningar. Informanterna beskriver sina erfarenheter och svårigheter av att arbeta med traumatiserade och dissocierade patienter.  Den terapeutiska ramen står för trygghet och stabilitet men också gränssättning i det terapeutiska kontraktet. Informanterna indelar det psykoterapeutiska arbetet i 3 faser: Stabilisering, bearbetning och integrering. I terapeutrollen belyser Informanterna att det är särskilt viktigt med egenvård, kompetensutveckling, handledning och andra stödfunktioner vid arbete med patienter med trauma och dissociation.  Informanterna beskriver hur de påverkas starkt känslomässigt och kroppsligt i sitt terapeutiska arbete. Traumatisk överföring och motöverföring betonas som en viktig del som informationskälla för att kunna föra processen framåt vid traumabehandling.

Slutsatser: Framgångfaktorer vid traumabehandling är att blanda olika teorier och tekniker som anknytningsteori och terapier som i, EMDR, hypnos och symboldrama men även kroppsterapi som integreras med psykoterapi. Psykoterapeutens roll har stor betydelse för att föra fram arbetsprocessen. Kroppsliga och starka överföringar och motöverföringar sker i mötet med dessa patienter, de tar ofta med sig skräckupplevelser in i terapirummet som måste härbärgeras av psykoterapeuten.