Studien har som syfte att öka kunskapen och förståelsen om vilken potential professionell gestaltning har i ett socialt förändringsarbete. I studien använder jag mig av en kvalitativ metod då jag intervjuar tre skådespelare från en teaterensemble och genomför en fokusgrupp med socialarbetare. Bearbetning och analys har skett enligt organisationsteori och nyinstitutionell teori. Samspelet inom och mellan de olika grupperna har jag tolkat utifrån den symboliska interaktionistiska teorin.

Studien har kommit fram till att socialarbetarna är positiva till de arbetsmetoder som teaterensemblen använder sig av i sin gestaltning. De menar att det sociala arbetet skulle kunna ha hjälp av dessa metoder. Det är den professionella gestaltningens emotionella språk och dialog som är det främsta verktyget för att nå fram till människor och förmågan att beröra. Studien har funnit att det finns knytpunkter som förenar båda dessa professioner till ett potentiellt framtida samarbete. Men studien pekar även på svårigheter med att föra dialog mellan professionerna då organisationernas olika strukturer och omgivningen ställer olika krav på verksamheterna.