Denna uppsats handlar om kuratorers känslomässiga upplevelser i mötet med cancerpatienter i livets slutskede. Fyra kuratorer på Karolinska universitetssjukhuset i Solna och två från Södersjukhuset intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Uppsatsen har en kvalitativ induktiv ansats. Frågeställningar handlar om vilka känslor som uppkommer i möten med döende cancerpatienter och hur kuratorer hanterar dessa känslor. Intervjuguiden berör två områden; svårigheter och möjligheter och hanterbarhet av känslor. Viktig tidigare forskning visar att patienter som befinner sig i ett döende skede oftast upplever mycket sorg och känslor av hjälplöshet. Den visar också att personal som arbetar med människor i svåra livssituationer kan drabbas av psykisk belastning. Teoretisk utgångspunkt hämtas från Lazarus och Folkmans copingteori, som handlar om hur en individ ser på svårigheter, hur hen uppfattar och använder sina tillgångar och resurser för att ta sig ur problemet. Resultatet visar att kuratorerna upplever känslorna; sorg, frustration, maktlöshet, orättvisa, ilska, tillfredställelse, glädje, stress och lättnad. När det gäller hur de hanterar sina känslor så var en viktig del i det, att kunna ventilera sina känslor genom kommunikation. En annan var meditation och reflektion. Kuratorerna tyckte att erfarenheten gör att de blivit bättre på att hantera sina känslor. Några nämnde även att de undvek att exempelvis se på filmer och läsa böcker som handlar om döden och andra tragiska händelser. Denna studie visar att olika uppkomna känslor som kuratorer upplever i möten med dessa patienter beror på hur de själva mår men också att negativa känslor kan vara en del av arbetet med döende cancerpatienter. Studien visar att vilken relation kuratorn skapar med patienten har en stor påverkan på vilka känslor som kuratorn upplever.