Inledning: Demens är en folksjukdom i Sverige. De drabbade väntas stiga i antal och därmed stiger också antalet nära anhöriga. Att vara nära anhörig till en demenssjuk person innebär stora påfrestningar och den anhöriga kan behöva hjälp med att hantera sin sorg och andra känslor som väcks vid försämring av den sjuke och i samband med överlämnandet av den sjuke till ett demensboende.

Frågeställningar: Vad är den viktigaste upplevelsen i att vara nära anhörig till en demenssjuk person? Hur påverkas man av bemötandet från vårdpersonal vid överlämnandet av vården av en nära anhörig med demens till ett demensboende?

Metod: Klassisk Grounded Theory enligt Glaser

Resultat: Den aktuella studien visar att största svårigheten för en nära anhörig till en demenssjuk person är att släppa taget om vården av den demenssjuke. Kärnkategorin beskriver att den anhörige pendlar mellan att känna sig otrygg och utlämnad. Det andra ytterläget av pendelrörelsen beskriver en mer integrerad upplevelse, där man kan överlåta vården av den sjuke till demensboendet och se mer nyanserat på situationen och ta vara på sina egna behov. Detta ytterläge i pendelrörelsen kan benämnas trygg.

Diskussion: Den förlust som sjukdomen medför ger upphov till skuld och skam hos den nära anhörige. Obearbetade känslor kan ge upphov till komplicerad sorg. I den påfrestande situationen då den sjuke flyttas till ett demensboende upplevs ofta svårighet med kommunikation med vårdpersonal som hotfullt. För att underlätta för den nära anhörige behövs utbildning och stöd för både formella som informella vårdgivare.