Inledning: Den psykiska ohälsan rapporteras öka och debatten tilltar vad gäller bristande resurser. En oreglerad sektor står fri att erbjuda sina tjänster. Svenska kyrkan är en aktör och kyrkan har en lång tradition av att erbjuda samtal. Verkligheten utmanar och den ökade psykiska ohälsan ställer eventuellt nya krav på kompetens.

Frågeställningar: Hur beskriver intervjupersonerna uppdraget att erbjuda samtal? Hur beskriver intervjupersonerna varför konfidenten söker samtal? 

Hur upplever de sin kompetens och sitt fortbildningsbehov?

Metod: Data har samlats in, i hermeneutisk anda och med en induktiv ansats, genom kvalitativa djupintervjuer. Materialet har bearbetats i en innehållsanalys.

Resultat: Resultatet visar att uppdraget att erbjuda samtal å ena sidan är något självklart, men å andra sidan otydligt. Begreppet själavård och dess innebörd går det att tänka olika kring och störst samstämmighet råder om vad det är man inte erbjuder, nämligen psykoterapi. Samtalsmottagningen fungerar som ett sätt att tydliggöra vad det är man kan, och vad man inte kan, erbjuda. Resultatet pekar på att relationer och måendet i vardagen är det man främst söker för. Samt att såväl inre motiv (upplevd samhällsstress, existentiella frågor) som yttre motiv (öppenhet i samhället, kostnadsfria samtal, blivit rekommenderad) påverkar. Uppdraget framträder oklart och resonemang om kompetens och fortbildning likaså. Sammantaget visar studien att frågor som rör identitet, det unika i det man erbjuder förblir oklart, samt att gränser av olika slag, som vilken kompetens som är lämplig, frågor om ramar och handledning, lämnas till det enskilda sammanhanget att ta ställning till.

Introduction: Mental illness is recognized to be increasing, and the debate is growing in terms of lack of resources. An unregulated sector is free to offer their services. The Swedish church is an unregulated authority and the church has a long tradition of offering discourses. The reality is challenging and the increased mental illness puts potential new requirements on competence.

Questions: How do the interviewees describe the mission to offer discourses? How do the interviewees describe why the patients ask for discourses? How do they experience their skills and training needs?

Methodology: Collection of data through qualitative depth-interviews with a hermeneutical and inductive approach. The material has been processed in a content analysis.

Result: The result illustrates that the mission to offer discourses is on one hand obvious, but on the other hand indistinct. The concept of church counseling and its content allow differentiations in mindset, and consensus is primarily existing in regards of what is not offered, namely psychotherapy.

The discourse-therapy helps to clarify what church counseling can offer and what cannot be offered. The result indicate that relationships and the everyday well-being are the main-topics in the discourses. In addition inner motives (e.g. perceived everyday stress and existential questions) and external motives (e.g. openness in society, free calls, have been recommended) also influence why patients look for discourse therapy. The counseling task seems unclear as well as the reasoning regarding competence and further training. Overall, the study shows that questions regarding identity – the uniqueness in what is offered in church counseling remains unclear, and that various limitations and level of suitable competence for discourse-therapy is handed over to the individual context to decide on.