Bakgrund: Forskning visar att vården för patienten blir bättre om närstående är delaktiga samt att risken för återinsjuknande minskar om närstående är involverade, vilket delvis kan bero på att närstående kan stödja kontakt med vården vid tecken på försämring. Att vinna närstående och patientens förtroende är centralt för en god psykiatrisk vård.

Syfte: Syftet var att belysa upplevelsen av att vara närstående till en person med schizofreni.

Metod: Uppsatsen är en systematisk litteraturöversikt med en induktiv ansats, som bygger på tolv kvalitativa vetenskapliga artiklar. Dataanalysen gjordes enligt Polit och Becks niostegsmodell.

Resultat: Tre huvudteman framkom om upplevelsen av att vara närstående, dessa var: Kontakt med hälso- och sjukvården, emotionellt lidande och helande effekt. Åtta subteman framkom, dessa var: Bristande information, medicinsk behandling, stöd, börda, stigma, sorg, belåtenhet och religion.

Diskussion: I metoddiskussionen diskuteras vald metod och dess styrkor och svagheter, som diskuteras gentemot kvalitetsbegreppen: trovärdighet, tillförlitlighet, pålitlighet, anpassningsbarhet och överförbarhet, enligt Polit och Beck. I resultatdiskussionen diskuteras uppkomna huvudteman gentemot Katie Erikssons teori om lidande, samt även mot bakgrund och författarnas egna reflektioner.