Inledning: Även om distansterapi visat sig vara effektivt och ger ökad tillgänglighet är många terapeuter ändå tveksamma till formatet.

Syfte: Genom att undersöka hur övergången till distansformat enligt psykodynamiskt orienterade terapeuter påverkar den terapeutiska processen, dess ram och relationella kvalité ges ett bidrag till förståelse av denna tvekan.

Metod: En kvalitativt inriktad fenomenologisk studie av semistrukturerade intervjuer med fem terapeuter.

Resultat: Tematisk analys visar två teman: Närvaro och En ny situation med två respektive fyra underteman: möjliggörande och saknad respektive kropparnas kommunikation, saknad avgränsning, ramarbete och inre upptagenhet.

Diskussion: En inre upptagenhet kan göra att närvaro som relationell kvalité i bemärkelsen emotionell, kognitiv och funktionell tillgänglighet försvåras i distansformatet. Inre upptagenhet kan bero på de ramfrågor som aktualiseras i övergången. Undersökningen resulterar i en modell som visar att i den mån en viss terapeutisk teknik, känsla i rummet eller terapeutroll föreligger som målsättning i den terapeutiska processen kommer den inre upptagenheten sannolikt kvarstå. Ökad förståelse för terapeuters målsättningar i och med den terapeutiska processen föreslås som en nyckel för vidare acceptans av distansformatet.

Introduction: Even though distance therapy has been shown to be effective across a range of measures and increases access many psychotherapists still remain sceptic to the format.  

Aim: By examining how psychodynamic psychotherapists experience transitioning to distance therapy as regards the therapeutic process this study results in a contribution to the understanding of the continuing scepticism among therapists. 

Method: A qualitative, phenomenological study of semi-structured interviews with five psychotherapists using thematic analysis. 

Result: Two themes are identified: Presence and A new situation with two and four subthemes respectively: enabling and lamented; bodily communication, demarcation, therapeutic frame and preoccupation.

Discussion: Due to preoccupation presence understood as a relational quality of emotional, cognitive and functional availability could be continually lamented in distance therapy. The discussion results in a model showing that if a certain therapeutic technique, feeling in the room or therapeutic role is an underlying intention in the therapeutic process preoccupation will continue to be a factor in distance therapy encounters. Increased knowledge as regards therapists´ intentions in the therapeutic process is forwarded as a key factor to further acceptance of the distance therapy format.