Bakgrund: Att leva med en oövervinnerlig sjukdom som på längre eller kortare sikt kommer att leda till döden och livets slutskede kan väcka många känslor, frågor och tankar, inte bara hos patienten utan även hos sjuksköterskan. Samtal om existentiella frågor som livet och döden kan hjälpa patienten att sätta ord på vad som är värdefullt den sista tiden i livet. Kunskap om hur existentiella samtal förs med patienter som befinner sig i livets slutskede är viktigt att identifiera, beskriva och förbättra. Därför är det betydelsefullt att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om livet och döden med patienter i livets slutskede.

Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av existentiella samtal med patienter i livets slutskede.

Metod: Studien är en kvalitativ litteraturöversikt. En tematisk analys med induktiv ansats genomfördes utifrån Braun och Clarkes tematiska analysmetod. Totalt 12 artiklar valdes ut från databaserna CINAHL, Pubmed och Psychinfo.

Resultat: Erfarenheter av tidsbrist, osäkerhet, egna rädslor samt okunskap avseende existentiella frågor och sammanhang beskrevs. Erfarenhet, kunskap och kännedom om sin egen inställning till döden och döendet kunde bidra till ökad förmåga att närma sig det svåra. Det var viktigt att skapa förtroende och en relation med patienterna. Dokumentation avseende existentiellt mående uppvisade brister. Det fanns en uppfattning om att den var viktig för att kunna följa patientens själsliga mående men osäkerhet beskrevs och några menade att den inte var viktig eller alls lästes.

Slutsats: Att i mötet och i samtalet våga och kunna lämna görandet och istället vara kan öppna upp för att se och förstå människan bakom patienten.