Sjuksköterskeprofessionen har ur ett historiskt perspektiv varit ett kvinnoyrke. Kvinnor till skillnad från män tillskrivs vårdande som egenskap, då stereotypa föreställningar och attityder finns om att kvinnor är mer omsorgsfulla än män. Manliga sjuksköterskor tenderer att söka sig bort från omvårdnadsområden med nära omvårdnad till omvårdnadsområden som kräver medicinteknisk kunskap och fysisk styrka. Manliga och kvinnliga sjuksköterskor har olika förutsättningar i vårdandet som orsakas av deras könstillhörighet.

Syftet var att belysa om och i så fall hur manliga sjuksköterskor upplever svårigheter i vårdandet relaterat till deras könstillhörighet.

Litteraturstudie har använts som metod. Studien baseras på 11 vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL plus with full text och PubMed. Artiklarna bearbetades med hjälp av innehållsanalys.

I resultatet framkom tre huvudteman med subteman. Det första huvudtemat, I Att vara man i vården, beskriver vad manliga sjuksköterskor har upplevt i sin profession som sjuksköterska. Det andra temat, II Sexualisering, beskriver manliga sjuksköterskors erfarenheter av att bli sexualiserade av patienter och samhället. Det tredje temat, III Att använda strategier i omvårdnadsarbetet, beskriver strategier manliga sjuksköterskor utvecklat för att hantera problem som uppstått i omvårdnadsarbetet.

Resultatet diskuteras utifrån Connells teori om maskuliniteter. Diskussion förs om genusordning och hegemoniskt maskulinitetsideal inom sjuksköterskeprofessionen samt om hur könsstereotypa föreställningar och förväntningar påverkar manliga sjuksköterskor i vårdandet.