Syftet med denna uppsats är att undersöka socialtjänstens perspektiv på hur föräldrar förändrar sina roller för att på bästa sätt kunna ta sitt föräldraansvar efter en separation, speciellt om en förälder brister i sin omsorg kring barnet och hur socialtjänsten ser på sin roll i den processen. Vi har genomfört tre fokusgruppsintervjuer; en barnutredningsgrupp och två grupper från familjerätten. Alla enheter vi besökte ligger i Stockholm. Respondenterna har i fokusgrupperna fått reflektera och diskutera sina uppfattningar kring temana föräldraansvar, oro kring den andre förälderns förmåga, roller i och kring familjen samt socialtjänstens roll. Vårt resultat har analyserats med hjälp av rollteorin och mentaliseringsbegreppet. Resultatet visade att i omskapandet av föräldrarollerna efter separation är samarbete samt att minimera konflikter mellan föräldrar grundläggande. I de fall socialtjänsten är i kontakt med föräldrarna så har även de en roll i föräldraansvaret, de strävar efter att vägleda föräldrarna mot ett fullgott ansvarstagande och se till att föräldrarna behåller barnperspektivet med barnets behov i fokus. Om en förälder har förmågan att mentalisera en annan människas situation och ser dennes behov så underlättar det omskapandet av föräldrarollen efter separation precis som det vidare underlättar om föräldrar har en fungerande kommunikation mellan varandra. Den roll som är mest komplex enligt oss är den som en orolig förälder har kring barnets vistelse hos den andra föräldern. Oavsett hur relationen till den andre är så ligger det i bådas ansvar att alltid säkerställa att barnet har det bra och inte far illa.

The purpose of this paper is to examine the perspective of the Swedish social services with regard to how parents change their roles in order to best take parental responsibility following separation. We particularly examine the perspective of the social services with regard to cases in which a parent has shortcomings in his or her care of the child and how the social services view their own role in this process. We conducted three focus group interviews: one involving a child protection investigation group and two involving family law groups. All of the units visited were in Stockholm, Sweden. The respondents in the focus groups were asked to reflect and discuss their views on the themes of parental responsibility, concern about the other parent’s capacity, roles in and involving the family, and the role of the social services. Our results were analysed using role theory and the concept of mentalisation. The results showed that in changing parental roles following separation, cooperation and minimising conflict between parents is fundamental. In cases in which the social services have contact with the parents, they too have a role in parental responsibility since they endeavour to guide the parents towards taking an adequate level of responsibility and ensure that the parents maintain a children’s perspective in which the needs of the child are in focus. If a parent has the ability to mentalise another person’s situation and see his or her needs, the changing of the parental role following separation is facilitated. Likewise, it also is beneficial if parents are able to communicate with each other. The role that is most complex, in our view, is that of a concerned parent with regard to the child staying with the other parent. Regardless of the nature of their relationship, it is the responsibility of both parents to always ensure that the child receives adequate care and does not come to harm.