Inledning: Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem i vårt samhälle som drabbar kvinnor, män och barn. Kommunerna har det yttersta ansvaret att ge våldsutsatta människor den hjälp och det stöd de behöver. Denna studie fokuserar på kvinnornas situation och vill göra kvinnornas röster hörda om hur hjälpen bör utformas. Studiens syfte är att undersöka våldsutsatta kvinnors erfarenhet och upplevelse av längre samtalskontakt.

Frågeställningar: Hur upplevs en längre samtalskontakt av kvinnor som varit utsatta för våld i nära relation? Vad är till hjälp för kvinnorna i samtalen? Vad har saknats?

Metod: Fem kvinnor med erfarenhet av våld i nära relation och som avslutat en längre samtalskontakt intervjuades. Studien har en kvalitativ forskningsansats med ett hermeneutiskt förhållningssätt och har bearbetats med tematisk analysmetod.

Resultat: Studien visar att det är betydelsefullt att få diskutera allt i sitt liv och att inte enbart fokusera på våldsproblematiken. Att behandlaren har kunskap om våld i nära relationer och erfarenhet av att möta våldsutsatta kvinnor lyfts fram liksom att kvinnorna får tid och utrymme att i samtalskontakten bearbeta potentiellt traumatiska upplevelser och att känslor av skam kan försvåra berättelsen. Kvinnorna saknade delvis att få tala mer om skam under behandlingen och önskade upprepad information om hur länge behandlingen kunde fortgå.

Diskussion: Längre samtalsbehandling kan behövas för denna våldsutsatta grupp och där bör ingå bearbetning av skamkänslor samt att ramen för behandlingen är tydlig. Kvinnornas arbete med att forma en ny livsberättelse underlättas av tillitsfulla arbetsallianser. Upplevelsen av att efter samtalskontakten ha fått förbättrad självkänsla och trygghet betonas liksom att komma till någon form av acceptans av det skedda, utan att acceptera själva våldet.

Introduction: Intimate partner violence is a global health problem in today’s society, which affects women, men and children. Ultimately, it is the responsibility of the local council to provide victims of violence with sufficient help and support. This study focuses on the women’s situation and strives to make their voices heard when it comes to what help should be provided. The objective of this study has been to research how women subjected to violence, have experienced extended counselling. 

Research questions: How is extended counselling experienced by women who have been subject to intimate partner violence? What part of the counselling have they found helpful? What do they miss?

Method: Five women, who have been subjected to intimate partner violence and who have completed extended counselling, were interviewed. The study has a qualitative and hermeneutic approach and has been processed using a thematic method of analysis.

Results: The results of the study show that it is important for the women to be able to discuss all aspects of their lives, not just the violence aspects. The results also stress that it is important that the therapist is experienced in the field of intimate partner violence and is used to meeting women who have been subjected to violence. The women must be given enough time and space to process potentially traumatic experiences and there has to be an understanding that feelings of shame can make the story harder to tell. The interviewed women partly lacked the opportunity to talk more about shame during the treatment and also wanted repeated information on the likely extent of the treatment period.

Discussion: This group of patients exposed to violence might require more extensive counselling, which should include processing the feelings of shame, and the framework for the treatment should be made clear. The women’s efforts in creating a new life story are facilitated through a trusting cooperation. The impression that the counselling provides improved self-esteem and security is stressed, whilst accepting what has happened, to some extent, without accepting the violence per se.