Ämnet i denna studie är egna och informella strategiers betydelse i organisatoriska sammanhang. Empirin baseras på hur socionomer förhåller sig till informella strategier i syfte att bli starkare individer och mer resistenta mot stress. För yrkesutövare inom socialt arbete är stress och ohälsa ett vanligt förekommande fenomen som ofta orsakats av hög arbetsbelastning. Ohälsa på arbetet kan få negativa konsekvenser för det sociala arbetet som utförs. Brist på återhämtningsmöjligheter på arbetsplatsen är vanligt då många verksamheter ställer krav på effektivitet hos socionomer. För att finna utrymme för att hantera stress använder sig därför många av egna tillvägagångssätt för att generera inre välbehag och stabilitet. Åtta intervjuer med socionomer som arbetar på olika sociala verksamheter inom den offentliga sektorn har deltagit i studien. Det teoretiska ramverk som använts för att förtydliga och belysa empirins innehåll är gräsrotsbyråkrati och empowerment. I resultatet beskriver socionomerna varför och hur de använder sig av informella strategier till vardags för att stärka sig själva. Vidare förstås empirin utifrån ramverk som handlar om individens egna resurser och den kontext de befinner sig i. I studien framkommer det att socionomer väljer strategier utifrån att det finns ett behov av tid för återhämtning och att de förespråkar att själva välja strategier utifrån sig själva. De menar att det viktigaste är att välja strategier som är individanpassade, som genererar glädje och som bidrar till känslomässig balans. Kreativiteten sätter gränserna för hur strategierna kan användas och verktygen tycks finnas inom var och en.