Vid frågor som rör barns utsatthet för sexuella övergrepp har internet fått en allt större roll där den omfattande teknikutvecklingen har lett till nya möjligheter för personer att ta kontakt med unga för sexuella ändamål. Syftet med denna studie var att undersöka skolkuratorers erfarenheter av att möta och arbeta med unga som utsatts eller riskerar att utsättas för sexuella övergrepp på nätet. Studiens empiri baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sju skolkuratorer som arbetar på högstadium. Empirin analyserades med hjälp av en teoretisk referensram bestående av yrkeskompetens samt tidigare forskning. Resultatet visar att skolkuratorerna arbetar till med förebyggande insatser såsom kunskapsspridning och utbildning till både elever och föräldrar. Det framkommer dock att insatserna ter sig resultatlösa då alltfler elever blir utsatta och skolkuratorerna har inte har kunnat se några förändringar. För att fånga upp elever som blivit utsatta för nätövergrepp utgör relationen ett viktigt verktyg. När det gäller att stödja elever som blivit utsatta utförs arbetet vid misstanke eller när skolkuratorerna har fått kännedom om att en elev har blivit utsatt. En utmärkande utmaning är skolkuratorernas kunskapsbrist kring fenomenet som leder till svårigheter i det förebyggande, upptäckande och intervenerande arbetet. 

The internet has gained an increasing role when it comes to issues regarding child sexual abuse, where the extensive technology development has led to new opportunities for people to contact young people for sexual purposes. The aim of this study was to investigate school counselors' experiences of meeting and working with young people who are exposed or at risk of being subjected to sexual abuse online. The empirical study is based on qualitative semi-structured interviews with seven school counselors’ working at high school. The empiric material was analyzed using a theoretical framework consisting of professional competence and previous research. The result shows that school counsellors’ work on preventive measures such as information work for both students and parents. However, it appears that the efforts seem futile as more students are being exposed and the school counsellors’ have not been able to see any changes. In order to capture students who have been subjected to sexual abuse online, the relationship is an important tool. When it comes to supporting students who have been exposed, the work is carried out on suspicion or when the school counsellors’ have become aware that a student has been exposed. A distinct challenge is the lack of knowledge about the phenomenon that leads to difficulties in preventive, spotting and intervening work.