According to the Swedish Patient Act (2014:821) the patient’s autonomy and integrity is to be respected. But how is this to be understood in relation to child patients? With the Patient Act, provisions directed to child patients have come into force. That is, a provision stating the best interest of the child (PA Ch. 1, Sec. 8) and a provision stating that when the patient is a child, information should be given to the custodians as well (PA Ch. 3, Sec. 3). Also, a provision stating that the child’s view on the care and treatment in question should be clarified and taken into consideration in relation to age and maturity (PA Ch. 4, Sec. 3). This provision is complementary to a provision stating that care and treatment cannot be enforced without the consent of the patient (PA Ch. 4, Sec. 2). In the article three concepts are discussed: sufficently mature, the best interest of the child and the custodians’ decision-making power. These concepts are used in the preparatory work of the Patient Act, framing children’s rights and giving these rights meaning in relation to child patients. It is argued that these concepts give child patients both a vague and a weak legal position in the Patient Act, having negative consequences for the protection of the integrity of the child. In order to strenghten children’s rights and legal position as patients, it is suggested that the consent provision in the Patient Act also should encompass children.

Enligt den svenska patientlagen (2014:821) ska patientens autonomi och integritet respekteras. Men hur ska detta förstås när patienten är ett barn? I och med patientlagen har tre bestämmelser som rör barn som är patienter, trätt ikraft. Det gäller en bestämmelse om barnets bästa (1 kap. 8 §), en bestämmelse om att när patienten är ett barn ska även barnets vårdnadshavare få information (3 kap. 3 §) samt en bestämmelse om att barnets inställning till vård och behandling ska klarläggas och tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad ( 4 kap. 3 §). Bestämmelsen om att barnets inställning ska klarläggas är ett komplement till den samtyckesbestämmelse i lagen som anger att vård och behandling inte får ges utan patientens samtycke (4 kap. 2 §). I artikeln diskuteras hur begreppen tillräcklig mognad, barnets bästa och vårdnadshavares bestämmanderätt används i förarbetena till patientlagen. Det är begrepp som ger barns rättigheter innebörd och som sätter gränser för dessa rättigheter. Barn ges både en oklar och svag rättslig ställning som patienter i lagen, vilket har negativa konsekvenser för skyddet av barns integritet. För att stärka barns rättigheter och rättsliga ställning som patienter, väcks i artikeln frågan om inte samtyckesbestämmelsen i patientlagen också ska omfatta barn.