Med startpunkt i Kvinnofridspropositionen från 1997 undersöks i den här artikeln sex statliga propositioner utifrån ett intersektionellt perspektiv. I artikeln diskuteras hur mäns våld mot kvinnor i nära relationer framställs som problem, hur de våldsutsatta kvinnorna framställs och konstrueras samt hur dessa framställningar förhåller sig till lagstiftarens motiveringar till lagstadgat stöd till dessa kvinnor. Analysen fokuseras kring hur kategorier som klass, kön och etnicitet synliggörs i det studerade materialet och hur detta kan förstås i relation till det lagstiftade stöd som formuleras för kvinnorna. I artikeln framkommer att de våldsutsatta kvinnorna framförallt beskrivs som kvinnor. I en del av texterna lyfts grupper av kvinnor (utländska, äldre, missbrukande t ex) upp som särskilt stödbehövande. Det handlar dock inte om en förståelse av hur olika maktstrukturer påverkar kvinnornas utsatthet för våld och deras skilda erfarenheter av konsekvenserna av våldet. Framställningen av den våldsutsatta kvinnan som å ena sidan ”vem som helst” och å andra sidan ”den andra” bidrar sannolikt till att det stöd som formuleras riskerar att inte möta de reella behov av stöd som våldsutsatta kvinnor har.

In Sweden, the social services’ responsibility for abused women has been reinforced and clarified on several occasions since the 1990s. At the same time, the knowledge of their work is undeveloped. This article analyses the social services’ support for female victims of domestic violence with a focus on organisation, based on the concepts of specialisation and specialists. The study consists of qualitative interviews with 16 social workers in eleven municipalities. The study shows great organisational variation between the municipalities, although most have some sort of specialised units or person-bound specialisation. Colleagues, training and  external supervision are factors the social workers emphasise as important in working with female victims of violence, a social problem described as both special and difficult. The different forms of organisation and specialisation influence the support the social services offer abused women.

Socialtjänstens ansvar för stöd till våldsutsatta kvinnor har förstärkts och förtydligats under flera tillfällen sedan 1990-talet. Samtidigt är kunskapen om socialtjänstens arbete begränsad. I artikeln analyseras socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor med fokus på organisering, utifrån begreppen specialisering och specialister. Studien består av kvalitativa intervjuer med 16 socialarbetare i 11 kommuner. Studien visar stor organisatorisk variation mellan kommunerna, även om de flesta har någon form av specialiserade enheter eller personbunden specialisering. Kollegor, kompetensutveckling och handledning är faktorer som socialarbetarna lyfter fram som viktiga i arbetet med stöd till våldsutsatta kvinnor, ett arbete som beskrivs som både speciellt och svårt. Organiseringen och specialiseringen påverkar det stöd som socialtjänsten erbjuder våldsutsatta kvinnor.

The social services in Sweden have become key actors in the field of support for female victims of domestic violence. However, knowledge about what kind of support the social services offer is underdeveloped. The aim of this article is to examine social workers’ perceptions of the needs they meet among female victims of domestic violence, what kind of support they offer to meet these needs, and how they use their discretion to negotiate and justify their work. The article builds on a qualitative analysis of interviews with social workers. The analysis shows that the social workers have a great deal of discretion, as a result of framework legislation and a high status among local politicians and managers. However, both specialisation and a lack of available services limit their discretion. What an abused woman is offered or is entitled to is negotiated and justified depending on, for example, which services are available, whether the woman is considered to have own resources (not only financial but also emotional and practical), and if the social worker is available. Three main strategies for reducing workload are identified: increasing demands for authority decisions, transferring responsibility to others, and placing requirements on the abused women’s actions and attitudes.

Socialarbetare och socialt arbete har blivit kritiserade för att misslyckas med att ge stöd till våldsutsatta kvinnor på ett adekvat sätt, för att lägga skulden på kvinnan och för att inte se våld mot kvinnor i nära relationer som ett problem. Samtidigt är det socialtjänsten som är ansvarig för att ge stöd till misshandlade kvinnor enligt tilläggen i socialtjänstlagen (2001). I den här artikeln undersöks våldsutsatta kvinnors egna erfarenheter av stöd i samband med polisutredningar om våld i nära relationer. Studien är kvalitativ och baseras på intervjuer med sex kvinnor som har fått stöd från Relationsvåldscentrum (RVC). De huvudsakliga resultaten i artikeln visar att stöd i samband med rättsprocessen är viktigt. Kvinnors tidigare erfarenheter eller uppfattningar om socialtjänsten kan hindra dem från att ta hjälp från eller vända sig till socialtjänsten för stöd.

Social workers and social work have been criticized for failing to address violence against women in adequate ways, of blaming the victim and failing to recognize domestic violence as a problem. At the same time, it is the social services that are responsible for support to abused women, according to amendments in the Social Services Act (2001). This article examines abused women’s own experiences of support in connection with the police investigation of domestic violence. It is a qualitative study with six women who all have received support from the Relationship Violence Center (RVC) in Stockholm. The main findings in the article suggest that support in connection with the judicial process is important. Women’s earlier experiences or preconceptions of the social services might prevent them from accepting support or turning to the social services for help.