Ämnet för detta arbete är hästterapi för barn med autismspektrumtillstånd. Eftersom hästterapi är ett brett begrepp som innefattar mycket ligger fokus på de enskilda metoderna inom hästterapin. Fokus ligger också på uppfattningen hos terapeuterna. Dessa har särskilda kunskaper om hur hästterapin läggs upp med olika aktiviteter och särskilda kunskaper om hästarna som deltar i terapin. Frågeställningarna för arbetet är hur barn med autismspektrumtillstånd reagerar på olika metoder inom hästterapi och vilken hästens funktion är i olika metoder inom hästterapi för barn med autismspektrumtillstånd. Metoden som arbetet använder sig av är kvalitativa intervjuer med fem stycken terapeuter som är verksamma inom hästterapi. Arbetets första frågeställning besvaras med att både helheten, ridningen och de avsuttna aktiviteterna är viktiga för barnens reaktion på hästterapin. Helheten är viktigt för att barnen ska känna en motiverande glädje. Ridning, särskilt i naturen, är viktig för att barnen ska få ett lugn. De avsuttna aktiviteterna är viktiga för att barnen ska kunna utveckla den så viktiga relationen med hästen. Arbetets andra frågeställning besvaras med att hästens funktion inom hästterapin är att möjliggöra att brukaren bygger upp en relation med hästen samt att erbjuda en stabilitet som ger brukaren en struktur att hantera den nya situation som hästterapin utgör. Detta sker bäst om hästen har ett interaktivt och stabilt psyke och om brukaren får använda samma häst vid varje tillfälle.