Det sociala arbetet inom hälso‐ och sjukvården färgas idag av en new management-kultur och verksamheten förväntas vara evidensbaserad. Med denna utveckling ökar inslaget av fasta arbetsverktyg och standarder. Denna utveckling bemöts både med hurra­-rop såväl som stark kritik. Studiens syfte har varit att bidra till detta forskningsområde genom att fokusera på ett av Stockholms största sjukhus och deras arbete med kuratorernas dokumentation. Studien bygger på 3 kvalitativa intervjuer med personerna som ansvarat för satsningen kring ”dokumentationsmallen” och ”dokumentationsutbildningen”. Den empiriska redovisningen och analysen utgår från ett teoretiskt ramverk med fokus på standardisering. Huvuddragen från dessa visar att både inom- och utomorganisatoriska krafter ligger bakom satsningen, och även om satsningen främst ämnar påverka presentationen av kuratorsarbetet kan det förekomma viss påverkan även på kuratorernas praxis. Studien lyfter relationen mellan idén bakom satsningen, hur denna paketerats samt den möjliga inverkan som arbetet har på verksamheten och yrkesgruppen. Satsningen förväntas bidra till en ökad samverkan inom sjukhuset samt en ökad förståelse för kuratorsarbetet och kuratorns professionella identitet. Det studerade arbetet innebär också ett försök att likrikta delar av kuratorsarbetet och även om många reagerat positivt på arbetet presenteras även viss kritik och problematik kring satsningen. Studien lyfter införandet av en standard i det sociala arbetet inom hälso- och sjukvård och bidrar till den tidigare forskningen med en fördjupad bild av den eventuella påverkan detta kan ha på det sociala arbetet inom hälso-­ och sjukvård.