Syftet med denna studie är att belysa psykoterapeutens upplevelse av ansvar gentemot sina patienter samt hur detta påverkar henne i sitt professionella arbete respektive sitt privata liv. Studien söker att besvara följande frågeställningar: 1.) Hur beskriver psykoterapeuter upplevelsen av existentiellt ansvar gentemot sina patienter? 2.) Hur beskriver psykoterapeuter olika faktorer som påverkar ansvarsupplevelsen? 3.) Hur beskriver psykoterapeuter ansvarsupplevelsens påverkan på ett existentiellt plan? 4.) Vad beskriver psykoterapeuter som hjälpsamt för att hantera ansvarsupplevelsen? Författaren har valt en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex legitimerade psykoterapeuter. Dessa transkriberades till skrift och analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar att det existentiella ansvaret gentemot patienten upplevs som stort och genomgripande samt att ansvarskänslans styrka påverkas av både strukturella, patientavhängiga och personliga faktorer. Ansvarskänslan tycks vara kopplad till den mänskliga existensen snarare än till formella regler och riktlinjer. Psykoterapeuten påverkas av sitt arbete både i det privata och professionella livet. Detta upplevs som relativt oproblematiskt av psykoterapeuten om/när hon har hittat ett sätt att förhålla sig till det. Flera faktorer som är hjälpsamma för att hantera ansvarskänslan har framkommit, varav flera handlar om egenvård.

The purpose of this study is to examine the psychotherapist's experience of responsibility towards their patients and how this affects her in her professional work and private life. The study seeks to answer the following questions: 1.) How do psychotherapists describe the experience of existential responsibility? 2.) How do psychotherapists describe different factors that affect the responsibility experience? 3.) How do psychotherapists describe the impact of responsibility experience on an existential level? 4.) What do psychotherapists describe as helpful in managing the responsibility experience? The author has chosen a qualitative method where semi-structured interviews were conducted with six licensed psychotherapists. These were transcribed and analyzed using thematic analysis. The result shows that the existential responsibility towards the patient is perceived as profound, and that the power of responsibility is influenced by both structural, patient-dependent and personal factors. Responsibility seems to be linked to human existence rather than to formal rules and guidelines. The psychotherapist is influenced by her work both in the private and professional life. This is perceived as relatively unproblematic of psychotherapist if/when she has found a way to relate to it. Several factors are helpful to manage the experience of responsibility has emerged, several of which is about self-care.