Sedan 2002 bedriver Järva Ungdomsmottagning en gruppverksamhet kallad ”NOOR-grupper”. Målgruppen är unga kvinnor 15-22 år som utsatts för sexuellt våld och kommit ur den akuta krisfasen. Insatsen pågår i cirka 13 veckor och sätter våldet och dess konsekvenser i fokus. Detta är en gruppintervention med både bearbetande och pedagogiska inslag. Den presenteras å ena sidan inte som en traumabearbetande insats och det finns inte heller något uttalat inklusionskriterium att gruppdeltagarna ska ha uppvisat någon form av symptom på posttraumatisk stress, samtidigt som arbetet å andra sidan är tydligt influerat av traumateori.

Papret presenterar de första resultaten från en pilotstudie av insatsen. Studien bygger på strukturerade underlag om situation, våldsutsatthet, psykisk ohälsa generellt och traumasymptom specifikt före och efter grupp samt sex månader efter avslutad grupp, samt på brukarvärderingar och behandlarbedömningar av insatsen och intervjuer med deltagarna 6 månader efter att gruppen avslutades. I studien ingår deltagare från tre olika grupper under perioden 2013 - 2014, totalt 15 unga kvinnor. För att ge kunskap om vilka av mottagningens brukare som rekryteras till grupperna har också bakgrundsdata inhämtats om nybesök under perioden augusti – december 2013. Totalt har data om bakgrund och våldsutsatthet inhämtats för 69 unga kvinnor.

I presentationen ligger fokus dels på vilka unga kvinnor som gått i NOOR-grupp, sett i förhållande till den bredare gruppen unga kvinnor som kommer till Järva Ungdomsmottagning, dels vilka tecken på psykisk ohälsa och traumasymptom gruppdeltagarna uppvisar och hur dessa tecken förändras över tid.

Resultaten bekräftar att NOOR-gruppen når en specifik del av Ungdomsmottagningens våldsutsatta brukare. De våldsutsatta kvinnor som deltar i NOOR-grupp har i hög grad svensk bakgrund och relationerna till förövarna är blandade, med ungefär hälften bekanta, medan de våldsutsatta unga kvinnor som inte deltar i NOOR-grupp i högre grad har utländsk bakgrund och förövaren är ofta någon i familjen.

När det gäller tecken på psykisk ohälsa och trauma visade de unga kvinnornas självskattningar före gruppstart höga nivåer av besvär. I jämförelse med ett svenskt representativt ungdomsmaterial bestående av 2,305 kvinnor i åldrarna 17-23 år och ett material med diagnostiserade patientgrupper med kvinnor i olika åldrar från olika enheter i Sverige låg undersökningsgruppen högre när det gäller generella besvär och antalet symtom, både jämfört med normeringsgruppen och den diagnostiserade gruppen, även om måttet som indikerar djupet av upplevda problem var lägre (NOOR-deltagarna har fler symptom generellt, men inte så allvarliga). Av 11 deltagare där det finns kompletta data om traumasymptom före gruppstart indikerade självskattningarna från 9 av dem att de sannolikt led av posttraumatisk stress och hade ett behandlingsbehov.

Analysen av förändring över tid visar bland annat att det går att se en tydligare förbättring när det gäller psykisk ohälsa generellt, än traumasymtom specifikt. Implikationerna av dessa resultat för fortsatt utvecklingsarbete diskuteras i presentationen.