Syftet med artikeln är att diskutera förutsättningar för och hinder för utsatta barns delaktighet i familjerättsliga utredningsprocesser. En teoretisk ram för analyser av delaktighet för utsatta barn skisseras i dialog med den nya barndomsforskningens/ barndomssociologins diskussioner om barns aktörskap respektive samtida diskussioner om barn som brottsoffer då de utsätts för mäns våld mot kvinnor i sin familj. Vi argumenterar för att delaktighet bör ses både ur ett aktörs- och rättighetsperspektiv och ett omsorgsperspektiv. Implikationerna av de teoretiska resonemangen belyses med hjälp av intervjuer med utsatta barn som själva gått igenom familjerättsliga utredningsprocesser. Intervjumaterialet är hämtat från ett forskningsprojekt om utsatta barn som sociala aktörer i vårdnads- boende- och umgängesutredningar (2005 – 2007).