Sedan mitten av 1800-talet har skadliga effekter som kan uppstå när ungdomar ska behandlas för normbrytande beteende på institution diskuterats och problematiserats. Det finns alltid en riska att den intervention som används förvärrar och/eller skapar nya normbrytande beteenden för ungdomarna. Denna studie har som ambition att belysa en av dessa skadliga effekter, fenomenet avvikandeträning. Med begreppet avvikandeträning menas att individer medvetet och omedvetet förstärker normbrytande beteenden samt lär sig nya normbrytande beteenden när de deltar i behandlingsinterventioner och vistas samman på institutioner (Andershed, Andershed & Söderholm Carpelan, 2010). Det finns mycket internationell forskning kring avvikandeträning men förvånansvärt lite svensk forskning om fenomenet.

Syftet med den här studien har varit att undersöka behandlande personals perspektiv och kunskap om avvikandeträning vid institutioner för ungdomar med normbrytande beteende. För att besvara studiens syfte har följande tre frågeställningar varit aktuella. Vilken erfarenhet och kunskap har behandlande personal om avvikandeträning bland ungdomar vid behandling och vistelse på institution? Hur hanterar behandlande personal att ungdomarna påverkar varandra negativt under vistelsen på institution? Vad kan behandlande personals kunskap om avvikandeträning innebära för utvecklingen av strategier för att hantera fenomenet på institutionerna?

Studien har en kvalitativ design och inbegripit åtta semistrukturerade intervjuer med behandlare som arbetar på institutioner för behandling av ungdomar med normbrytande beteende.

Resultatet har presenterats utifrån tre huvudteman; Påverkan som beskriver behandlarnas tankar om hur ungdomarna påverkar varandra, både positivt och negativ samt hur omfattande avvikandeträning är på institutionerna. Erfarenhet beskriver behandlarnas erfarenhet av avvikandeträning och Strategier föra att hantera beskriver de strategier som behandlarna använder sig av för att hantera avvikandeträning. Studien analyserades med stöd av forskarna Michael Polanyi och Harry Collins teorier om tyst och uttalad kunskap samt Chris Argyris teorier om individer och institutioners lärande.

Studiens resultat visar på att behandlarna har erfarenhet och kunskap kring avvikandeträning samt att avvikandeträning inte sker i större omfattning än annan positiv, prosocial påverkan mellan ungdomarna. Studien belyser även tendenser som kan påvisa att institutionernas struktur och behandlingsnorm påverkar möjligheterna att utveckla effektiva strategier föra att hantera den avvikandeträning som ändå äger rum. I studiens avslutande kapitel diskuteras vidare forskning kring fenomenet avvikandeträning samt faktorer som möjligen skulle kunna bidra till att åtgärda utvecklandet av strategier för att hantera avvikandeträning på institutionerna. 

Since the middle of the 1800s, harmful effects that may occur when young people are treated for antisocial behavior at residential care institutions have been discussed and problematized. There is always a danger that the intervention used to treat young people worsens and/or creates new antisocial behaviors . This study has the ambition to highlight one of these harmful effects, the phenomenon of deviancy training. The concept of deviancy training means that individuals consciously and unconsciously reinforce antisocial behavior and also learn new antisocial behavior when they are partaking in treatment interventions and are grouped together at residential care institutions (Andershed, Andershed & Söderholm Carpelan, 2010). There is a lot of international research on deviancy training but surprisingly little Swedish research on the subject.

The aim of this study has been to investigate how the perspectives of treatment personnel and knowledge of deviancy training at residential care institutions can affect the treatment of young people with antisocial behavior. The three following questions were created to answer the intent of the essay; What experience and knowledge do treatment personnel have in the field of deviancy training among young people during treatment and sojourn at the residential care institution? How do treatment personnel handle the fact that young people affect each other negatively during their stay at the institution? What can treatment personnel's knowledge of deviancy training mean for developing strategies for managing that phenomenon at the institutions?

The essay has a qualitative design and included eight semistructured interviews with treatment personnel working at residential care institutions for treatment of adolescents with antisocial behavior.

The result of the essay has been presented based on three main topics; Impact describing the thought’s of treatment personnel on how young people influence each other, both positively and negatively, and how extencive deviancy training is at the institution. Experience describes treatment personnel’s experience of deviancy training, and Strategies for Management describes the strategies used by the treatment personnel to handle deviancy training The study is analysed with the help of researchers Michael Polanyi and Harry Collin's theories of tacit and explicit knowledge, as well as Chris Argyri's theories about the learning of individuals and institutions.

The outcome of this study shows that treatment personnel have experience and knowledge about deviancy training and that deviancy training does not occur to a greater extent than other positive, prosocial impacts between adolescents. The essay also illustrates trends that can demonstrate that institutional structure and treatment norm affects the possibilities of developing effective strategies to deal with deviancy training that does occur. In the final chapter of the essay, further discussion of the phenomenon of deviancy training is discussed as well as factors that can help solve the development of strategies for managing deviancy training at the institutions.