Föreliggande studie syftar till att visa hur den sociala betydelsen av ålder och åldrande konstrueras i text genom att beskriva och analysera de diskurser om ålder och åldrande som kommer till uttryck i rådgivningslitteratur om åldrande. Materialet innefattar tre böcker författade mellan åren 1999 och 2016, vilka undersöks ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Metoden är diskursanalytiskt inriktad och fokuserar på de begrepp och metaforer som används i framställningarna. Undersökningen är indelad i tre delar, där en första del handlar om de åldersrelaterade kategoriseringar och gränsdragningar som görs i texterna. En andra del behandlar texternas framställning av livslopp och åldrande, medan den tredje delen berör de åldrandeideal som presenteras i texterna. Resultatet visar att samtliga texter drar en gräns mellan ”äldre” och ”yngre” och mellan ”ung” och ”gammal”. I två av texterna är det den kronologiska åldern som utgör grunden för dessa kategoriseringar medan kategoriseringarna i en tredje text är liktydiga med en uppdelning mellan förvärvsarbetande och pensionärer. Pensionärerna framställs som ”tärande”, medan de arbetande framställs som ”tärande”. I texterna delas livsloppet in i fyra faser, där pensionen och den tredje livsfasen presenteras som en tid för autonomi, personlig utveckling och självförverkligande. I framställningen av åldrandets betydelser reproduceras dock en hegemonisk bild av åldrandet som utveckling mot sjukdom, skröplighet och beroende. Vidare visar undersökningen att samtliga tre texter förespråkar ett aktivt åldrande: i två av texterna uppmanas läsaren till ”identitetsaktiviteter” och självutveckling, medan en tredje text uppmanar till aktiviteter i form av upplevelser och fritidsaktiviteter. Texterna betonar också vikten av acceptans; ett ideal som manar läsaren till att agera åldersadekvat och undvika konflikter med omgivningen. I tidigare forskning om modern rådgivningslitteratur har man identifierat en emancipatorisk diskurs kring ålder och åldrande. I denna studie konstateras istället att undersökningsmaterialet presenterar en homogeniserande och begränsande bild åldrandet och av människor inom kategorin ”äldre”.