Rubriken är en parafras på statsvetaren Maud Eduardsartikel ”Män – finns de?” där hon diskuterar det politiskt och teoretiskt intressanta att inom politiken könsbestäms ofta kvinnor medan det samma integäller för män. På liknande sätt kan man hävda att inom sociologin åldersbestäms ofta barn, men inte vuxna. Barn pekas ut och diskuteras utifråndet faktum att de är just barn, medan vuxenheten tas för given. I sociologins mittfåra är vuxna både en given utgångspunkt och samtidigt märkligt frånvarande: de problematiseras inte som vuxna. Trots att forskningsfält som barndomsforskning, ungdomsforskning och socialgerontologi länge problematiserat ålder och på olika sätt kritiskt diskuterat en ”medelåldersnorm”, saknas idag en motsvarighet tillkritiska studier av män och maskulinitet, queerstudier och kritik avheteronormen eller kritiska studier av vithet. I papret argumenteras för att ”kritiska vuxenstudier” behövs och med hjälp av två empiriska exempel - frånfamiljerättsutredares möten med barn som upplevt våld respektive förhållningssätt till våldsutövande fäder - visas hur en explicit problematiseringav olika vuxenpositioner kan bidra till en analys av exempelvis makt och professionalitetskonstruktioner respektive föräldraskap.