Barn som upplevt pappas våld mot mamma kan i dagens Sverige ses som brottsoffer. Tvister om vårdnad, boende och umgänge ska lösas med barnens bästa för ögonen och i enlighet med barnkonventionen beakta barns inställning med hänsyn till deras ålder och mognad. I papret vill vi belysa dessa frågor i dialog med såväl barndomssociologins diskussioner om barns aktörskap som samtida diskussioner om barn som upplever mäns våld mot kvinnor i sin familj. Syftet är vidare att problematisera frågan om barns delaktighet utifrån frågan om ’barn’ som en social position och ett kulturellt fenomen i samhällets ålders- och generationsordning och vilken betydelse detta kan få för professionellas tolkningar och bemötande av barn som upplever pappas våld mot mamma. De empiriska exemplen hämtas från ett pågående explorativt forskningsprojekt om barn som sociala aktörer i möten med vårdnads-, boende-, umgängesutredare.