Studien handlar om målsäganden i tingsrättsdomar som rör våldtäkt och syftar till att analysera hur målsäganden i de olika domarna framträder utifrån den kriminologiska teorin om det ideala brottsoffret som presenterade 1986. Empirin utgjordes av 15 domar inhämtade från två tingsrätter. Med en tematisk analys undersökte vi hur omständigheter som rör de målsägande kan förstås utifrån de kriterier som teorin menar utgör ett idealt brottsoffer. Resultatet och analysen visade att de målsägande i de fällande domarna i förhållande till teorin framstår som mer ideala brottsoffer än de målsägande i de friande domarna. Trots de revideringar som gjorts av våldtäktslagstiftningen sedan teorin presenterades för 32 år sedan och som syftat till att stärka rätten till sexuell integritet, kunde vi dra slutsatsen att teorin än idag tycks vara aktuell och att det därför är viktigt att fortsätta lyfta problematiken kring de föreställningar som finns om personer som blivit utsatta för våldtäkt.

This study is about the injured parties in district court rape verdicts and aims to analyze how the injured parties in the different verdicts appear in relation to the theory of The Ideal Victim from 1986. The empirics consists of 15 verdicts from two different district courts. We have used a thematic analysis to examine how circumstances of the injured parties can be interpreted based upon the criteria that composes the ideal victim. The result and analysis showed that the injured parties where there was a convicted verdict appeard to be more ideal in accordance with the theory than the injured parties where the offender was found not guilty. Despite the revises of the legislation that has been made with the aim to strenghten the right to sexual integrity, is our conclusion that the theory still seems to be valid. Therefore, we consider it important to continue to draw attention to the notions about people who have been raped.