Syftet med denna studie är att undersöka samt belysa möjliga skillnader i synen på de behov äldre med intellektuell funktionsnedsättning som bor på grupp- och serviceboende enligt LSS upplever sig ha, kontra det stöd boendet erbjuder. Då denna målgrupp lever allt längre ställer detta högre krav på vård- och omsorg och dess personal. Kommunen som har det yttersta ansvaret för att se till att stöd enligt LSS erbjuds och utförs enligt bestämmelserna i lagen har även ett stort inflytande över villkoren för hur behovet av stöd och vård tillgodoses.

Denna studie är kvalitativ och baserad på en fallstudie. Det empiriska materialet har inhämtats från elva informanter genom intervjuer: Sex av informanterna är äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning som bor på grupp- och servicebostad och resterande fem är personal som arbetar med denna målgrupp.

Resultatet visar att trygghet och självbestämmande är avhängigt personalens bemötande och att självbestämmande är hos många stödanvändare synonymt med frihet. Vidare observeras att hög ålder inte är ett hinder för aktiviteter hos äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning. Sammanfattningsvis visar resultaten att för personalen är stödanvändarnas behov och önskemål grundläggande för verksamheten, vilket kan härledas till stödanvändarnas uttryckta nöjdhet med personalen och boendet. En del svagheter identifieras och förslag på hur dessa kan hanteras ges.