Organisationen Vård på Centralen växte fram när flyktingar anlände till Stockholm centralstation under hösten 2015. En enskild läkarstudent samlade hastigt ihop två resväskor med förbandsartiklar och receptfria mediciner, och började tillsammans med några vänner att hjälpa de anländande. Några veckor senare hade initiativet växt, och hundratals vårdutbildade volontärer organiserades via sociala medier. Resultatet blev en organisation som var lösligt organiserad, höggradigt professionaliserad, nätverksorienterad, primärt internetbaserad och verkade till följd av behov som möjligen ligger bortom de medborgliga rättigheternas räckvidd, men inom de mänskliga rättigheternas förväntan. I föreliggande text vill vi kortfattat beskriva och diskutera denna organisering. En fördjupad kunskap på området kan vara betydelsefull vid framtida situationer av liknande slag.

Care at the Central station (“Vård på Centralen”) emerged when refugees arrived at Stockholm Central Station in the autumn of 2015. A single medical student quickly brought together two suitcases with compound articles and non-prescription drugs, and started, together with some friends, to help the arrivals. A few weeks later, the initiative had grown, and hundreds of care-educated volunteers were organized through social media. The result: an organization that was loosely organized, highly professionalized, network-oriented, primarily internet-based, and that met needs possibly beyond the scope of citizenship rights, but within the expectation of human rights. In the present text, we briefly describe and discuss this organization. We argue that in-depth knowledge of this type of organizations may be important in future situations of similar kind.