Ofta hävdas en självklart positiv relation mellan folkhälsa och civilsamhälle. Vi menar att detta inte är givet. Många ideella organisationer har en lång tradition av att tjäna pengar på spel och lotterier, något som historiskt också har uppmuntrats av staten. Sedan slutet av 1980-talet har dock spelandets negativa konsekvenser uppmärksammats allt flitigare. I denna artikel diskuterar vi hur man i de ideella organisationer där spel- och lotteriintäkter har  betydelse hanterar det dilemma som tycks uppstå i och med att spelberoende blivit ett folkhälsoproblem samtidigt som organisationerna ifråga har få eller inga alternativa intäktskällor. Med material från pågående forskning exemplifieras hur denna situation ytterst kan handla om gränsdragningar och hur man väljer att se på relationen mellan mål och medel.