Eftersom sociala relationer är viktiga för att främja hälsa så borde civilsamhällets organisationer, med sina många mötestillfällen, kunna bidra till folkhälsan. Denna systematiska litteraturöversikt av internationell forskning visar att ungdomsorganisationer kan bidra till förbättrad hälsa för deltagarna om de lyckas balansera stöd, kontroll och delaktighet på ett bra sätt. De vuxna ledarna har en viktig roll i denna process. Men risken är att selektionsprocesser gör att de med störst behov tenderar att hamna utanför, och att bättre hälsa bland deltagarna därför till stor del beror på att de med sämre hälsa väljer bort föreningsdeltagande. Föreningar är exklusiva i olika hög grad och det är därför missledande att ha generella förväntningar på att deltagande i civilsamhället ska kunna förbättra folkhälsan.