The aim of this study was to test whether criminogenic needs change over the course of a cognitive-behavioural sexual offender-specific treatment programme (ROS) within a group of adult, incarcerated or on probation, male sexual offenders in Sweden. To measure criminogenic needs 25 offenders completed Locus of Control of Behaviour Scale (LCB), 26 Hypersexuality Behavior Inventory-19 (HBI-19) and 25 respectively 27 completed Relationship Scale Questionnare (RSQ), 2-factor. Therapists rated 46 sexual offenders using The Therapist Rating Scale-2 (TRS-2). The results demonstrated that participants showed non-significant increased internal locus of control, significant decreased hypersexual thoughts and behaviours (small to medium effect size), but no change regarding attachment styles, post-treatment. Results from The Therapist Rating Scale-2 showed that therapists rated significant decrease in all criminogenic needs post-treatment with medium to large effect size. Conclusions are that ROS appears to be effective, inducing change in criminogenic needs. ROS’s specific elements targeting sexual self-regulation seems to be successful resulting in significant reduction of hypersexual thoughts and behaviours, especially for participants with severe problems. Implications of results are discussed and theoretically analyzed from a perspective of cognitive theory, learning theory, attachment theory and affect theory.

Studiens syfte var att undersöka förändring i kriminogena behovsområden hos en grupp sexualbrottsdömda män som under sin verkställighet på anstalt eller inom frivård medverkat i Kriminalvårdens KBT-baserade behandlingsprogram ROS. För att mäta förändringen fyllde 25 deltagare i Locus of Control of Behaviour Scale (LCB), 26 stycken Hypersexuality Behavior Inventory-19 (HBI-19) och 25 respektive 27 stycken Relationship Scale Questionnaire (RSQ), 2-faktormodellen, före och efter behandling. Behandlarna bedömde förändring hos 46 deltagare enligt The Therapist Rating Scale-2 (TRS-2). Resultaten från deltagarnas självskattningsformulär visade att deltagarna efter behandling fick en icke-signifikant ökning av intern kontrollokus. Tankar och beteenden kopplade till hypersexualitet minskade signifikant med liten till medelstor effekt. Det gick inte påvisa förändring vad gäller relationsstilar. Resultaten av TRS-2 visade att behandlarna bedömde att det hade skett en signifikant förändring i positiv riktning med medel till stor effekt vad gäller samtliga kriminogena behovsområden. Slutsatsen är att ROS verkar vara effektivt genom att åstadkomma förändring inom kriminogena behovsområden. De specifika element i ROS som adresserar sexuell självreglering tycks vara lyckosamma då tankar och beteenden kopplade till hypersexualitet reducerats signifikant, särskilt för deltagare med svårast problem. Implikationer av resultaten diskuteras och analyseras teoretiskt utifrån kognitiv teori, inlärningsteori, anknytningsteori och affektteori.