Den historiska bilden av arbetarrörelsen har länge varit en bild där framför allt rörelsens politiska och fackliga organisationer har lyfts fram. Utöver detta har andra delar, såsom folkbildningen, med rätta tillskrivits en viktig betydelse för arbetarrörelsens utveckling. Ett exempel på en del av rörelsen som har fått relativt lite uppmärksamhet är hyresgäströrelsen. Att hyresgästernas organisationer har uppmärksammats så pass lite som har varit fallet är intressant. Detta gäller inte minst då den svenska hyresgäströrelsen sedan andra halvan av 1900-talet, internationellt sett har varit anmärkningsvärt stark och inflytelserik och haft en mycket hög anslutningsgrad. Det unika svenska systemet med kollektivförhandlade hyror är bara ett uttryck för rörelsens historiska styrka. Denna styrka var dock inte given utan fick i mångt och mycket erövras i konfrontation med motparten, fastighetsägarna. I denna text undersöks kortfattat några av formerna som dessa konfrontationer tog.