Bakgrund:

Användandet av informellt tvång riskerar begränsa patientens självbestämmande i   utformandet av sin vård. Trots detta vidmakthåller vårdpersonal användandet av informellt tvång på grund av dess effektivitet för patientens följsamhet till föreslagen behandling och för att upprätthålla en säker vårdmiljö. Att begränsa patientens självbestämmande utöver vad som regleras i lag är i gråzonen till vad som kan betraktas vara tillåtet.

Syfte:

Att beskriva patienters erfarenheter av informellt tvång samt beskriva alternativ som främjar personcentrerad vård. 

Metod:

En systematisk integrativ litteraturöversikt av nio kvalitativa artiklar. Dataanalysen genomfördes utifrån Whittemore och Knafls metod.

Resultat:

Två övergripande teman identifierades; Vårdens inverkan på informellt tvång och Konsekvenser av informellt tvång med två respektive tre subteman som inspirerades av   NANDA-I; Otillräcklig relation, Potential för förbättrad stresshantering, Risk för hotad värdighet, Maktlöshet samt Defensiv- och ineffektiv stresshantering.

Slutsats:

Vårdpersonalens användande av informellt tvång har medfört negativa upplevelser och   hanteringsstrategier för patienterna. Ur patienternas beskrivningar återfanns alternativ till det informella tvånget som är kunskap vårdpersonal kan använda sig av för att arbeta enligt principer för personcentrerad vård.

Background:

The use of informal coercion poses a risk to limit the patient’s autonomy in the formation of their care. Regardless of this, healthcare personnel maintain the use of informal coercion due to its effectiveness in compliance, and maintaining a safe care environment. This restrictive act of patient’s autonomy is in a grey area to what can be considered as allowed. 

Aim:

To describe patients’ experiences of informal coercion and alternatives that promote person-centered care.

Method:

A systematic integrative review of nine qualitative articles. The data analysis was performed based on the method by Whittemore and Knafl.

Results:

Two major themes were identified; The impact of care on informal coercion and Consequences of informal coercion with two, respective three minor themes inspired by NANDA-I; Ineffective relationship, Readiness for enhanced coping, Risk for compromised human dignity, Powerlessness, Defensive- and ineffective coping. 

Conclusions:

Healthcare personnels’ use of informal coercion has led to negative experiences and coping for the patients. From the patients’ descriptions, alternatives were found, which is knowledge that   healthcare personnel can use to work according with principles for person-centered care.