Studies syfte var att beskriva hur socialsekreterare hanterar sitt handlingsutrymme när det gällerbedömningen av en våldsutsatt kvinnas behov av skydd. Semistrukturerade intervjuer har genomförtsmed åtta socialsekreterare i sex olika kommuner. Analys av data gjordes med en innehållsanalys.Resultatet presenterar fyra huvudkategorier där den första handlar om hur socialsekreterarna betraktarhandlingsutrymmet som ett sätt att kunna tänka utanför boxen. Resultatet visar också på vad somutökar eller underlättar handlingsutrymmet, vad som istället minskar eller begränsar det samt slutligenatt delegationsordningen upplevs som en trygghet. Det som utökar socialsekreterarnashandlingsutrymme är bland annat att man har chefens förtroende för sin kunskap och profession, attman skapar ett handlingsutrymme genom att lita på kvinnornas berättelser, och slutligen att man iakuta ärenden kan fatta självständiga beslut. Begränsning av handlingsutrymmet har meddelegationsordningen att göra och att man oftast inte har tillgång till att självständigt fatta beslut iekonomiska angelägenheter, som att besluta om skyddat boende. Detta uppfattas dock avsocialsekreterarna även som en trygghet. Men även om delegationsordningen begränsarsocialsekreterarnas handlingsutrymme så betyder detta inte att de inte kan ta beslut som gynnarkvinnan utan endast att chefen behöver i förhand eller efterhand godkänna socialsekreterarnas beslut.Samtliga socialsekreterare menade att de hade chefens förtroende att ta självständiga beslut, eller attchefen litade på deras bedömning utan vidare diskussioner. Tillsammans med detta att kvinnan alltidblir trodd så innebär det att det faktiskt finns väldigt lite begränsningar i deras handlingsutrymme närdet kommer till våldsutsatta kvinnor.