Inledning: Ett känslomässigt möte kan möjliggöra en terapeutisk förändring. Dock kan själva mötesögonblicket väcka starka känslor hos psykoterapeuten och ställa stora krav på förmågan att hantera det som väcks. Trots att det är en välkänd klinisk erfarenhet så finns det begränsad forskning om psykoterapeuters erfarenheter av egna känslor i det psykoterapeutiska arbetet och hur detta hanteras.

Syfte: Att få fördjupad kunskap om och förståelse för hur psykodynamiskt verksamma psykoterapeuter upplever och hanterar egna känslor i det psykoterapeutiska arbetet.

Metod: Sju psykodynamiskt verksamma psykoterapeuter intervjuades. Materialet analyserades tematiskt.

Resultat: Informanterna beskrev hur de hade utvecklats i yrket, vilket hade stärkt förmågan att klara av starka känslor. Känsloladdade stunder kunde innebära en brytpunkt i terapin. Informanterna var övervägande positiva till att dela känslor med patienter, men upplevelsen av hur detta gjordes varierade. Det kunde vara svårt att tala om negativa aspekter/känslor i terapin. Egenterapi och handledning upplevdes som viktigt och kunde vara ett stöd i att förstå och hantera starka känslor i terapi.

Diskussion: Resultatet diskuteras bland annat i förhållande till psykoterapeuters professionella utveckling, förmågan att hantera känslostarka mötesögonblick, intersubjektivitet samt viktiga egenskaper hos en terapeut. Vidare diskuterades bland annat upplevelser av att dela känslor med patienten, för- och nackdelar med självavslöjande och vikten av att kunna prata om negativa aspekter/känslor.

Introduction: An emotional meeting can enable a therapeutic change. The moment of meeting can awake strong emotions within the psychotherapist and challenge the ability to handle this. There is limited research about psychotherapists´ experiences of own emotions in the psychotherapeutic work.

Aim: To achieve in-depth knowledge of how psychodynamically active psychotherapists experience and manage own emotions in the psychotherapeutic work.

Method: Seven psychodynamic psychotherapists were interviewed. The material was thematically analyzed.

Results: Through professional experience, the informants described a professional development, which was helpful in coping with strong emotions. There was a predominantly positive attitude to sharing emotions with patients, but the experience of how this was done varied. Negative emotions towards patients were considered difficult to talk about. Both as a patient and as a therapist in counselling, the informants had gained experiences that helped them in managing strong emotions.

Discussion: The result was discussed in relation to psychotherapists professional development, intersubjectivity, important characteristics for a therapist and the ability to manage emotional moments. Furthermore there is a discussion about sharing emotions with the patient, the pros and cons of self-disclosure and the importance of being able to talk about negative emotions.