Inledning: I Sverige har en debatt om egenterapin som obligatoriskt moment i psykoterapeututbildningen växt fram, där delade meningar finns kring egenterapins betydelse för den professionella utvecklingen. Trots att det undersökts i en mängd studier visar översiktsstudier genomgående en otydlighet i definitionen kring såväl terapi som yrkeserfarenhet och dess betydelse för den professionella utvecklingen. Syftet med studien är därför att undersöka psykodynamiskt orienterade psykoterapeuters uppfattning av egenterapins betydelse för professionsutvecklingen, utifrån en tydlig definition och avgränsning av såväl egenterapi som yrkeserfarenhet.

Frågeställning: Hur uppfattar psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter att egenterapin påverkar deras professionsutveckling?

Metod: En kvalitativ metod med hermeneutisk grund har använts. Genom fem semistrukturerade intervjuer insamlades material som sedan analyserats med induktiv, tematisk analys.

Resultat: Egenterapin uppfattas viktig för professionsutvecklingen av de psykoterapeuter som deltagit i studien. Resultatet visar att respondenternas uppfattning är att egenterapin är viktig för kvaliteten på det professionella arbetet. Respondenterna beskriver att det omedvetna som teoretiskt perspektiv är en viktig aspekt av egenterapins betydelse för professionsutvecklingen. Samtliga respondenter uppger att, även om motivationen för egenterapi kan se olika ut, uppfattas den som nödvändig för deras professionella utveckling.

Diskussion: De tydliga resultaten i denna studie diskuteras mot tidigare forsknings varierande resultat. Undersökningen stödjer argumenten för noggrann differentiering vid utforskning av området.