Denna rapport undersöker tillit och legitimitet för beslut om insatser i socialt arbete, det vill säga de individbeslut där det bestäms hur man ska arbeta för att uppnå de målsättningar som eftersträvas. Enligt Socialtjänstlagen kan den lokala nivån bestämma vilka metoder de vill använda för att nå upp till de mål som lagen anger. Hur skapas då tillit och legitimitet för de insatsval som görs på den lokala nivån? En utgångspunkt för rapporten är att utredningar och bedömningar av sociala behov till stor del är en kunskapsdriven verksamhet. Kunskap gör att det går att underbygga ett beslut, där en insats premieras framför en annan, och att kunskap därmed är centralt för att skapa tillit och legitimitet för insatsval.

Ett av rapportens huvudresultat är identifikationen av fem olika kunskapsbaser som på relativt diversifierade sätt bidrar med tillit och legitimitet till val och utformning av insatser: nämndemannastyrning, professionalism, statlig kunskapsstyrning, brukarinflytande och organisationsstyrning. Rapporten visar, genom litteraturgenomgång och empiriska studier, att dessa kunskapsbaserna samexisterar och att enskilda beslutsprocesser karaktäriseras av en slags förhandling mellan olika aktörer och kunskapsformer involverade i beslutsprocessen. Samtidigt visar rapporten att Sveriges kommuner har lite olika inriktning gällande vilken form av kunskap som främst premieras: en kunskapsprofil premierar generaliserbar kunskap som vetenskap, EBP och organisatorisk kunskap; en premierar lokal kunskap från lekmän och brukare och en grupp av kommuner har en mer pluralistisk kunskapsprofil. 

Rapporten är indelad i fyra delar: en introduktion av tillit och legitimitet inom socialt arbete (del 1), en litteraturbaserad genomgång av olika kunskapstraditioner inom socialt arbete och dess relation till tillit (del 2), empiri från ett pågående nationellt forskningsprojekt om utformandet av insatser inom socialtjänsten (del 3), samt sammanfattning och diskussion (del 4).