Ambitionen med studien har varit att ta fram kunskap om Stockholms stads stöd till hemmasittare i gymnasieåldern genom att undersöka hur yrkesverksamma arbetar med målgruppen och hur stödet underbyggs på kunskaper om hemmasittarproblematik. Resultatet visar att det i stort sett inte finns något stöd till unga hemmasittare i gymnasieåldern som kan uppfattas fungera utifrån målgruppens behov och att det finns behov av kunskapsutveckling och samsyn om fenomenet samt mer resurser. Stödet som finns tillgängligt inom KAA är frivilligt och har bra idéer om vad som erbjuds men kan samtidigt inte förstås vara tillgängligt för studiens målgrupp, hemmasittare som isolerar sig i hemmet. Resultatet visar att hemmasittarproblematik är ett komplext fenomen, men en heterogen grupp unga där orsakerna kan finnas på både strukturell och individuell nivå. Studiens empiri utgörs av åtta semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma som kan träffa på unga hemmasittare.

The aim of the study has been to develop knowledge about the City of Stockholm's support for home-sitting in upper secondary school age by examining how professionals work with the target group and how the support is supported on knowledge of home-sitting problems. The results show that there is virtually no support for young secondary school age home-sitting who can be perceived to work according to the needs of the target group and that there is a need for knowledge development and consensus on the phenomenon and more resources. The support available within KAA is voluntary and has good ideas about what is on offer but at the same time cannot be understood to be available to the study's target group, home-sitting who isolate themselves in the home. The results show that home-sitting problems are a complex phenomenon, but a heterogeneous group of young people where the causes can be found on both structural and individual levels. The study's empiricism consists of eight semi-structured interviews with professionals who can meet young home-sitters.