Ömsesidiga hjälporganisationer i det svenska civilsamhället står för ett omfattande socialt stöd samt påverkansarbete till förmån för sina medlemmar. Som en följd av Folkhälsomyndighetens rekommendationer i samband med covid-19 pandemin, om social distansering för att förebygga smittspridning och att skydda personer i riskgrupper, har dessa organisationer behövt ändra sitt arbetssätt drastiskt. Syftet med denna studie var att studera hur ömsesidiga hjälporganisationer fungerade under covid-19 pandemin och spegla resultatet utifrån begreppet resiliens. Digitala intervjuer med nio representanter för ömsesidiga hjälporganisationer utfördes. Resultatet visar att det trots ändrade förutsättningar, fanns ett fortsatt stort engagemang och en vilja att fortsätta hjälpa och stödja sina medlemmar. Organisationerna visade kreativ problemlösningsförmåga och lyckades inom kort tid anpassa sina kontakter med medlemmarna till digitala alternativ eller andra innovativa lösningar. Resultatet diskuteras utifrån begreppet resiliens, och dess betydelse på både individ- och samhällsnivå.

Mutual aid organizations in Sweden provide extensive social support and advocacy work. Restrictions and guidelines to limit the spread of COVID-19 have forced to these organizations adapting their ways of working significantly. We conducted remote interviews with representatives of nine such organizations. The results indicate that they largely have been able to continue to support their members, despite the changed conditions, creatively adjusting their activities using new solutions. In this paper, the results are discussed using resilience as a key concept, including its significance at both an individual and a societal level.