Denna artikel analyserar betydelsen av informella vård och omsorgsinsatser utifrån det tomrum som anhöriga lämnat vid svenska vård och omsorgsinstitutioner under den inledande fasen av Corona-krisen 2020. Resultaten visar att de informella insatserna är en viktig del i alliansen mellan personal, patient och anhöriga, som gick förlorad då de anhöriga stängdes ute på grund av smittorisken. Detta har gjort vissa aspekter av personalens arbete svårare och vården för patienterna sämre, men i vissa fall har de anhörigas frånvaro också underlättat. Artikeln är baserad på en intervjustudie av vård och omsorgspersonal som genomfördes under våren 2020. Denna är avsedd att ge en mångsidig beskrivning av en understuderad form av civilsamhällesengagemang vid en särskild krissituation.
This article provides an analysis of the significance of informal health and social care, as seen from the void left by relatives and other relatives absent from care facilities during the early phase of the 2020 Corona-crisis. The results show that informal health and social care is an important part of the alliance between staff, patients and relatives, that was lost when the care facilities were closed for visitors. This made some aspects of the professional care work more difficult and the quality of the care was lowered, but some aspects of the care work were also made easier by the absence of visitors. The article is based on an interview study performed with health care staff during the spring of 2020. The intended contribution is a multifaceted description of an understudied form of civic engagement during a period of crisis.