När socialtjänstlagen infördes var det resultatet av en mångårig och intensiv debatt. Då var förhoppningarna stora på att den gamla fattigvården skulle förpassas till historien och ersättas av en modern socialtjänst. I dag är denna optimism bruten, och socialtjänsten har blivit en krisbransch. 2017 beslöt regeringen genomföra en översyn av socialtjänstlagen, och 2020 redovisades slutbetänkandet Hållbar socialtjänst. En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47).

I Framtidens socialtjänst argumenterar författaren för att utredningen i det hela misslyckats med sitt uppdrag. Trots att man haft i uppdrag att se över socialtjänstens uppdrag och ansvar, valde man i utredningen att ”ducka” för de frågorna. Och trots att man i betänkandet gör en ordentlig omvärldsanalys drar man inga slutsatser av hur de minskade socialpolitiska ambitionerna ökar kraven på det sociala arbetet.

I boken diskuterar han ett antal teman när det gäller det sociala arbetets inriktning och utformning. Med detta blir boken inte bara en grundlig kritik av utredningen, utan också en grund för en framåtsiktande diskussion om det sociala arbetets uppdrag och förutsättningar.