In the Act (1990:52) with special provisions on the care of young people (LVU) there is a paragraph on preventive measures, Section 22 LVU, also called coercion. This gives the Social Welfare Board the right to decide on measures despite the lack of consent. In 2014, the National Board of Health and Welfare carried out a review of how the paragraph was used in the country's 318 social welfare boards, which found that the application of Section 22 of the LVU had been used to a very small extent. Against this background, this study was done to investigate social workers' reasoning about coercion and how it can be used. The purpose of the study was to investigate the knowledge and experience of social workers of Section 22 LVU in the work with young people at risk. The study was based on a qualitative method through semi-structured research interviews with eight social workers with professional experience in the field. The material has been analyzed using thematic analysis and processed based on theories of power, grassroots bureaucrats and room for manoeuvre. The results of the study show that there is a lack of experience and knowledge about the application of Section 22 LVU, but the respondents' room for manoeuvre allows for a way of working, which can be likened to coercion, albeit on an informal level. 

I Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) finns en paragraf om förebyggande insatser, 22 § LVU, även kallad mellantvång. Denna ger socialnämnden rätt att besluta om insatser trots att samtycke saknas. Socialstyrelsen gjorde 2014 en översyn av hur paragrafen användes i landets 318 socialnämnder, där framkom att tillämpningen av 22 § LVU hade använts i mycket liten utsträckning. Mot bakgrund av detta gjordes den här studien för att undersöka socionomers resonemang kring mellantvång och hur det kan användas. Syftet med studien var att undersöka vilken kunskap och erfarenhet socionomer har av 22 § LVU i arbetet med unga i riskzon. Studien utgick ifrån en kvalitativ metod genom semistrukturerade forskningsintervjuer med åtta socionomer med yrkeserfarenhet inom området. Materialet har analyserats med hjälp av tematisk analys och bearbetats utifrån teorier om makt, gräsrotsbyråkrater och handlingsutrymme. Resultatet i studien visar att det saknas erfarenhet och kunskap om tillämpning av 22 § LVU men respondenternas handlingsutrymme möjliggör ett arbetssätt, som går att likna vid mellantvång, om än på ett informellt plan.